onsdag, juni 19

Tagg: Cement

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA OCH BÄSTA-LISTA

PETER SJÖBLOMS ÅRSKRÖNIKA OCH BÄSTA-LISTA

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (foto Herbert Blomstedt: Thomas Notini) Peter Sjöblom sammanfattar 2017 och presenterar listan över årets bästa skivor. Faktiskt sina två listor. Det var ju också ett jävla år. Allsköns kryp har under 2017 krälat fram från både höger och vänster och ja, jag menar det också politiskt, kanske i synnerhet politiskt för den ena sidan har visat sig exakt lika usel och förståndslös som den andra och jag har inte orkat med det. Jag har bara velat klättra in i en stor trattgrammofon och gömma mig i tratten och skrika NEJ! så fort som någon har kommit i närheten och tjatat om att jag ska ha en åsikt om vad som händer i världen och hemmavid. Kalla det feghet eller ansvarslöshet eller vad ni vill och jag kontrar med självbevarelsedrift. Som tur är har den där tra
LARS LUNDBERG & MATS LODÉN / RÄVJUNK / BLUESET

LARS LUNDBERG & MATS LODÉN / RÄVJUNK / BLUESET

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom LARS LUNDBERG & MATS LODÉN: ”Rebecca” (Shadoks) RÄVJUNK: ”Uppsala Stadshotell brinner igen” (Shadoks) BLUESET: ”Rock Machine” (Shadoks) ”Rebecca” är en av de svenska sjuttiotalets stora rariteter, inspelad mellan 1973 och 1976 och första gången utgiven 1977 i ynka tvåhundra ex. Egentligen var den tänkt som en demoplatta som skulle väcka skivbolagens intresse för Lars Lundberg & Mats Lodén, men då inget bolag nappade på erbjudandet såldes de kvarvarande exemplaren till vänner hemma i Luleå. För att kunna betala för tillverkningen av skivan sålde Lundberg rullbandspelaren som den spelades in på. Plattan blev en hemlighet som blektes av glömskan tills det att Tobias Petterson uppmärksammade den i sin bok ”The Encyclopedia of Swedish Progressive Music”,
CEMENT – UTMANINGEN

CEMENT – UTMANINGEN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom CEMENT: ”Utmaningen” (Shadoks) Alla älskar ett mysterium. Men ett mysterium som vägrar släppa några ledtrådar till sin lösning blir lätt frustrerande efter ett tag. Under lång tid var Slite Cement just ett sådant. Ha fördragsamhet med mig nu när jag berättar en personlig bakgrundshistoria relaterad till gruppen. För min del började det hela när jag för många år sedan nagelfor Youtube i jakten på obskyr svensk progg. Efter att till största delen fruktlöst tragglat mig igen sida efter sida med å ena sidan uttjatade namn och å andra sidan felkategoriserade skitlåtar snubblade jag över åtta spår med ett band jag aldrig hade hört talas om: Slite Cement. Första låten var fantastisk, andra låten var fantastisk, tredje låten var fantastisk – allihop var fantastiska