Astral Weeks

av Peter Sjöblom KAREN BETH: "The Joys of Life" (Decca, 1969) Den mest träffsäkra jämförelsen man kan göra med Karen Beth är med en annan Karen – Dalton. Bägge har röster som är sötbeska som anis och oliver, men där Dalton sjunger med ett märkligt sprucket läckage, som en glappande respirator, har Beths stämma en större hållfasthet. Dalton lider men av sina förebilder, inte minst Billie Holiday, medan Beth sjunger oanfrätt av ideal. Kanhända som ett arv från jazzen låter Dalton självmedveten och -belåten, medan jag hör motstridig sorts plågad aningslöshet i Beths klang. ”Den strömmar genom mig som energin strömmar genom jorden och upp i trädet”, har hon en gång sagt om sin sång. Dalton står jag bara inte ut med men Beth kommer nära mitt hjärtat. Men det är Karen Dalton som fåt

av Peter Sjöblom VAN MORRISON: ”Versatile” (Exile) Ingen kan säga att Van Morrison ligger på latsidan – bara några månader efter att förra plattan släpptes ger han ut en ny! Upplägget för dem båda är liknande men där den förra, ”Roll with the Punches”, till största delen bestod av covers på bluesklassiker lutar sig ”Versatile” i huvudsak mot jazzörhängen. Inte heller denna gång är låturvalet särskilt fantasirikt – man kan undra om man verkligen behöver fler versioner av ”Bye Bye Blackbird”, ”Makin' Whoppee”, ”I Get a Kick Out of You” och (en här kanske lite väl tonslirig) ”Unchained Melody”, men precis som förra plattan handlar ”Versatile” mer om hur den känns än vilka låtar den innehåller. Återigen låter det som att Van Morrison verkligen gör det han älskar mest, att sjunga ur h

Tag: Astral Weeks

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 27: KAREN BETH

VAN MORRISON – VERSATILE