fredag, augusti 17

OUTSIDERALFABETET: INTRODUKTION

av Peter Sjöblom

Har du någon gång fantiserat om att gå in i en huller om buller-värld, ett Underland där du själv är Alice och där precis allting kan hända? Mono gör det möjligt! Inträdesbiljetten är gratis, men dina förutfattade meningar och konventioner måste du lämna vid dörren. Du får tillbaka dem vid resans slut. Om du fortfarande vill ha dem.

Om det är svårt att förklara varför bra musik är bra är det ännu svårare att förklara varför dålig musik är bra. Varför väljer någon helt frivilligt att lyssna på sådant som de flesta människor tycker är helt misslyckat, till och med rent skräp?

Många blir till och med direkt upprörda över vurmen för det som är så skevt att det inte kan böjas rätt och verkar tycka att den där bredvidmusiken stjäl uppmärksamhet som egentligen borde gå till artister som vet vad de håller på med. Det senaste exemplet är Leif Andersson som helt plötsligt fick otroligt mycket uppmärksamhet för sin ”Med andra ord”, singeln han spelade in på sjuttiotalet och som helt berättigat har utnämnts till Sveriges märkligaste skiva. Det gjordes nyligen två fascinerande radiodokumentärer, båda spännande som en deckare, om den mystiske Leif vilket ledde till att hans två minst sagt originella Frank Sinatra-tolkningar återutgavs på vinyl i en liten och snabbt försvinnande upplaga. Länkar till programmen finns i avslutningsdelen av denna artikelserie.

Jag kan faktiskt bli lite stött av att folk rackar ner på fenomenet. Det är fullt begripligt att de flesta inte ens står ut med att lyssna på den här sortens musik eftersom den ofta går stick i stäv mot den allmänna musikinstinkten, men att tycka att det är orättvist att särlingarna blir föremål för ett intresse hos en trots allt ganska liten del av lyssnarskaran är missunnsamt. Det finns trots allt plats för både det ordnade och det vildvuxna. Och jag har svårt att kalla den ”skräp”. Jag föredrar ”annorlunda” eller motsvarande varianter.

Jag minns inte riktigt när mitt eget intresse för outsidermusik började men jag vore oärlig om jag påstod annat än att det inleddes med en viss nedlåtenhet. Men när jag hade hånskrattat färdigt åt artisternas oförmåga och kunde närma mig dem mer på deras egna villkor började jag uppfatta andra saker. Det är så man måste göra, lägga sina förväntningar och invanda uppfattningar åt sidan innan man kan ta sig in i denna parallella värld. Särlingarna förstår kanske inte alltid hur man ”ska” göra men de vet någonting annat och kommer åt något förunderligt som ofta är förborgat för mer traditionellt skickade artister. När jag fått den insikten förbyttes hånet till ömhet och ett genuint intresse för deras skeva kreativitet. (Att somligt ändå inspirerar till raljanta formuleringar förändrar ingenting i sak.) Och när jag gick bortom musiken, ofta enbart bevarad i små självbekostade skivupplagor, hittade jag så många märkliga livsöden och fantastiska berättelser som verkligen kan berika en annars betydligt mer linjär tillvaro. Det finns så mycket att hämta för den som har intresse för den mänskliga naturens många sprickor, skavanker och önskningar. Sådant som alla har men som få erkänner därför att det sällan tillåts synas och oftast retuscheras bort i den effektiviserade verkligheten.

Outsidermusiken är förstås ingen genre i sig utan ett virrvarr av stilar, precis som den ”vanliga” musiken. Den är som Allmusic skriver ”a nebulous category that encompasses the weird, the puzzling, the ill-conceived, the unclassifiable, the musical territory you never dreamed existed”. Här finns bekännelsesångare av singer/songwriter-snitt, syntare som pressar de förprogrammerade budgetinstrumenten till bristningsgränsen och deklamerar deliriska ramsor, tossigt patriotiska countrysångare, organister utan armar, enmansband utan vedertaget taktsinne, crooners som drömde om att bli den nye Sinatra men aldrig kom utanför sunkbarerna ständigt på fallrepet.

Engelska Wikipedia definierar outsidermusik som en musik som är ”created by musicians who are not part of the commercial music industry and who write music that ignores standard musical or lyrical conventions, either because they have no formal training or because they disagree with conventional rules”. Men de påpekar också att det finns artister som mycket väl skulle kunna klassificeras som outsiders men som likafullt har rönt större kommersiella framgångar, såsom Brian Wilson, Syd Barrett, Captain Beefheart och Roky Erickson. Ingen av dessa finns med i denna alfabetiska sammanställning just för att de är alldeles för välkända. Jag har mestadels även undvikit sådana artister som hör till de första man stöter på om man skrapar lite mer på outsiderytan, som The Shaggs, Eilert Pilarm, Wild Man Fischer och Daniel Johnston, liksom Legendary Stardust Cowboy, Hasil Adkins, Bobb Trimble och D.R. Hooker. Sådant som är gjort speciellt för att vara dåligt eller konstigt går bort direkt, som exempelvis Gunnar Bunker och Portsmouth Sinfonia. Ett grundkriterium för den här sammanställningen är nämligen att artisterna inte är självmedvetna. Ett annat är att jag själv ska tycka att det är givande att lyssna på artisterna jag har valt. Det räcker inte med att bara sjunga plågsamt falskt, det måste finnas något mer. Sålunda är både Florence Foster Jenkins och Anna-Lisa Ingemansson bannlysta. Dem lyssnar jag inte på ens under hot om Guns ‘n’ Roses, risgrynsgröt eller annat sadistiskt våld.

Innan vi kastar oss ner i kaninhålet några ord om de bonustips jag ger på mer eller mindre besläktad musik i slutet av varje bokstav. En del av skivorna jag nämner där tycker jag väldigt mycket om medan jag inte alls är särskilt förtjust i andra. Men det spelar ingen roll; poängen är att inspirera till fortsatt letande och vis av erfarenheten vet jag att man kan behöva ha någon som håller en i handen och leder en igenom de vindlande labyrinter där väggarna verkar flyttas efterhand.

Så är ni nu beredda på att förvirras, förfäras, förvånas, förtjusas? I så fall, välkomna ombord på en hisnande tur genom outsiderns parallella universum!

Introduktion  A-D   E-H   I-H   I-L   M-Q   R-U   V-Z   Avslutning