lördag, december 15

EKA TRIO EKA & HURRAKEL! – ANNA LUND PRESENTERAR HURRAKEL!

HURRAKEL: ”Anna Lund presenterar Hurrakel!” (Hoob Records)

av Leif Carlsson

Här är två debuter med unga musiker. Den ena verkar vid första genomlyssningen vara en mer traditionellt upplagd jazzskiva, en trio med det improviserande soloinstrumentet i centrum, den andra är mjukt melodibaserad med sammanhållna låtar, mer som många andra nyare jazzskivor med unga musiker uppvuxna inte bara med jazz. Lyssnar man noggrannare kan man upptäcka mer än så och få en mer mångtydig bild.

Eka Trio är en nordisk mix från Sverige Norge och Finland baserad i Malmö. Tomas Hörnberg på gitarr har skrivit tio kompositioner, alla utom en. Anne Marte Eggen spelar rörlig elbas och Pontus Häggblom på smakfulla trummor har skrivit den sångbara elfte. En mestadels mjukt anslagen gitarr är huvudsolist med bas och trummor som stöd och krydda, utmärkt samspelta alla tre i sina konventionella och inarbetade roller, men samtidigt väl utmejslade och personliga.

Det är en musik man utan svårighet kan lyssna till med ett halvt öra om man vill, den klingar fram på förväntat sätt utan att störa. Men det vore ett misstag, man bör ge musiken ett noggrannare öra, det vinner den ovanligt mycket på. Då upptäcker man alla små finesser och variationer i det gedigna och lågmälda samspelet. ”Blue Screen Blues” är elegant och varm med klar blues-känsla, ”Insects” mullrar snabbt (snarare än surrar!) och kastar sig än hit än dit.

”Chimär” ylar och gör uppror direkt på stället, ekar gitarristen Sonny Sharrock (1940 – 1994), men slutar i stillsamt tondroppande. Avslutande ”Mars” är ett intrikat exempel på att samarbete lönar sig för allas bästa. Lite ytligt är skivan en hel del sextiotal, men detta kan gillas av såväl ganska gråhåriga jazzskägg som av yngre dito, av alla kön.

Anna Lund spelar också trummor i prisade Anna Högberg Attack, en hårdsvängande frijazzgrupp med sextiotalsrötter. Hurrakel är ett helt annat spår och har mer gemensamt med popmjukt gungande och melodiska band som The Stoner eller Oskar Schönning från 2000-talet (och det beror inte bara på Nils Berg som är med i båda banden). Och även det popmjuka inräknat så är jazzighetsfaktorn hög, liksom musikens formstabilitet. Ingen får breda ut sig på någon annans bekostnad, balansen är viktig. Men här finns också ett tvekande, eller kanske snarare ett eftertänksamt prövande element i musiken.

Underfundig. Den stannar till och klurar på vägvalen och då kan den bli lite vilsen. En skenbar motsats till form och balans, men såklart man bör veta åtminstone inriktningen så man inte förlorar sig i dimman eller populism. Hurrakel har ett demokratiskt drag. Förutom Anna Lund, med ett likt Ekas Pontus Häggblom finessrikt trumspel, hör vi Nils Berg på tenorsaxofon och basklarinett, John Holmström på piano och synt och Vilhelm Bromander på basfiol. Av de åtta låtarna har Anna Lund skrivit fem och de övriga i kvartetten var sin. På ett par spår medverkar Mattias Ståhl vibrafon och Jonas Kullhammar cittra, vilket ger några plus till.

Två lättlyssnade och välgjorda skivor med hög trivselfaktor och som tål noggrann närlyssning.