söndag, oktober 22

DET STORA OVÄSENDET – POPOFF 1.0

DET STORA OVÄSENDET: ”Popoff 1.0” (Rock Studio)

av Peter Sjöblom

Det händer inte tillräckligt ofta att någon lyckas göra någonting som faktiskt känns originellt inom ett välbekant idiom. Så många väljer de tryggaste vägarna där de inte ens för ett ögonblick riskerar att gå vilse. Men vågar man inte vinner man inte. Därför är det extra roligt när det kommer en skiva som denna debut från Det Stora Oväsendet som gör båda två.

Men även om det är en debut är personerna bakom namnet inte några nykomlingar. Ta gruppens sångare och gitarrist till exempel. Mikael Katzeff har varit musikaliskt aktiv sedan början på sjuttiotalet då han medverkade på skivor med bland andra Turid och Jan Hammarlund. Med gruppen Elektriska Linden gjorde han bland annat LP:n ”Torbjörns dansskola” 1978, och han var en av drivkrafterna i det reinkarnerade men numer nerlagda Gudibrallan. Utöver det har han hörts i band som Uncle Sid & The Piranhas och Monodepressives. Plus att han genom åren har medverkat i olika filmsammanhang, som allt från rekvisitör till regissör. Med andra ord är han en kulturell mångsysslare, och därmed är det kanske inte så förvånande att ”Popoff 1.0” har så många infallsvinklar som den har. Men av samma anledning är det inte riktigt rättvist att, som jag gjorde i inledningen, utifrån den prata om ”ett välbekant idiom”. För vilket idiom ska man utgå ifrån?

Med Katzeff, Dag Werle och Janne Brandt i sättningen kan Det Stora Oväsendet lätt tas för en fortsättning på Gudibrallan då samtliga medverkande har ett Brallan-förflutet, men så lätt låter de sig inte definieras. Enligt dem själva är utgångspunkten Träd, Gräs & Stenar, och visst hörs här psykedeliskt inklinerad progg. Proggreferenserna får man förresten gratis — skivan är inspelad i Silence-studion med Anders Lind som tekniker, Carl Johan de Geer har formgivit omslaget och medverkar dessutom av och till i bandet, och gruppen gör en cover på Philemon Arthur & The Dungs ”Ingenting i din hjärna”. Övriga covers säger väl sitt, med Mothers of Inventions ”Who Are the Brain Police?” och Deep Purples ”Smoke on the Water”. Men när jag lyssnar på ”Popoff 1.0” blir associationerna ännu vildare — som plötsliga impulser kommer så vitt skilda namn som Dom Dummaste, Kat Onoma och Chrome. Man kan till och med höra inslag av opera, tack vare sångaren Ulrik Qvales medverkan i ”We’re All Refugees”!

Kanske skulle man kunna kalla Det Stora Oväsendet för nypsykedeliska om det inte vore så att den beteckningen redan var upptagen av en massa lallande dumskallar som tror att det enda man behöver är sövande mangelrock med musikaliskt lokalsinneslösa gitarrister som inte har en aning om när de bör sluta spela. Dessutom har Det Stora Oväsendet ett tydligare elektroniskt inslag än vad som är nypsykedeliskt brukligt, på gott och ont. Har jag någon invändning mot ”Popoff 1.0” är det att elektroniken ibland får skivan att kännas lite syntetisk, men jag vill skynda mig att tillägga att den lika ofta är berikande för musiken.

Hur man än vill se på det är det inte särskilt lätt att nåla fast ”Popoff 1.0” på något specifikt ställe på musikkartan och det är en stor styrka, särskilt som sammansättningen inte känns tillkämpad. ”Popoff 1.0” är en skiva vars innehåll faller sig naturligt; ett exempel på när musikalisk instinkt och erfarenhet samverkar.

Mer förvirrande är att albumet släpps i olika former där de olika utgåvorna — CD:n, vinylen och nerladdningsversionen — till innehållet skiljer sig en del åt. Den som går och ser bandet live kan också få sig en överraskning. Det har hänt att de som bakgrundsfilm har kört kalkonklassikern ”Rymdinvasion i Lappland”…

 

One Comment

Comments are closed.