söndag, oktober 21

VRAKETS POSITION – 4

av Peter Sjöblom

VRAKETS POSITION: ”4” (Galleri 21 Recordings)

Sveriges bästa band (endast Nomads borträknade) är också sannolikt landets bäst bevarade hemlighet. Fyra primitivt inspelade skivor in i karriären är de två skåningarna Göran Green och Tommy Lindholm i Vrakets Position fortfarande så mycket underground de kan bli men en stor angelägenhet för de alltför få som hittills har haft lyckan att stifta deras bekantskap. Om det är denna exklusivitet som låter Vrakets Position att bevara sin integritet, eller om det är integriteten som hindrar dem från att nå ut till en större lyssnarskara ska jag låta vara osagt, men det är ändå synd att så pass få har hört dem.

Själva kallar de det de gör för ”bakgrundsmusik från avgrunden”, en självironiskt träffsäker kategorisering av duons påstridigt uppfordrande musik med all sin smärtsamma emotionella densitet. Vrakets Position står långt över alla de ljudmatteband som finns och som på ett pseudopsykedeliskt och rytmiskt enbent manér bara manglar ut hjärndöda gitarrsolon som saknar både mål och mening – att Vrakets Position med sin musik lyckas uppnå något som är mer än bara idén om sig själv tror jag beror på att de kommer ur en annan tradition, ur ett avantgarde som omfattar både musik, konst och litteratur men som de hanterar utan några högfärdiga/självförhärligande pretentioner. I det avseendet uppvisar de ett själsligt släktskap med så disparata utövare som Dom Dummaste och Phill Niblock.

Det har gått fem år sedan duons förra skiva ”Funktionslust”, men ”4” återgäldar den långa väntan med en generös speltid. För många artister är en dubbelplatta något ohanterligt som vingligt balanseras med utfyllnadsspår och longörer, men musiken som Vrakets Position gör vinner på att sträckas ut. Likt de förnämsta krautrockbanden och de främsta minimalisterna använder de sig av repetitionen, upprepningen, som ett tvingande grepp; ett slags konfrontativt dronande som på ”4” allra bäst exemplifieras av ”Samsong” som har en nära släkting i Velvet Undergrounds ”Sister Ray”.

Ska man prompt sortera in Vrakets Position och ”4” i något rocksammanhang är det just det newyorkska som ligger närmast till hands, någonstans mellan just Velvet Underground och Suicide. Vilket inte ska missförstås som att Vrakets Position skulle vara något slags retroband; de verkar alldeles för långt utanför några tidstypiska idiom, gamla eller nya – istället undersöker, speglar och gestaltar de tillstånd, precis som många av de bästa New York-banden ur historien. Tillstånd som ofta är skrämmande men rent skräckinjagande enbart om man inte törs möta dem med öppna ögon och öron. För i slutänden har ”4”, liksom Vrakets tidigare skivor, en renande verkan. Duon må spela ur avgrunden, men från en upphöjd plats i den som – om man som lyssnare tillåter sig det – är en förlösningens frizon. (Hör särskilt avslutande ”Lördagskväll” som med studsande, elektroniska ljudblixtar och en lekfullt och retfullt upprepad nästan folklig melodislinga släpper in ljus i det annars ofta gastkramande mörkret.)

”4” är alltså, precis som titeln säger, Vrakets Positions fjärde platta. Men den är mer än så. Den är deras fjärde mästerverk.

Beställ skivan direkt från Galleri 21.