lördag, september 21

VI TÄNKER PÅ MUSIK, DET ÄR ALLT

av Linda Bönström

Den femte maj för två år sedan så tryckte Peter Sjöblom och jag på knappen – publicera. Och i samma stund fanns MONO för andra än oss själva, efter månader av huvudbry, tveksamheter och ren arbetsglädje. Idag har jag tänkt att visst var det galet, varför skaffa sig fler deadlines här i livet? Ansvar och nervspänningar, sena kvällar och plågsam skrivkramp.

Så inser jag plötsligt att jag har förlorat mig i musiken, inte sitter jag och tänker på förpliktelser.

Jag tänker på musik. Det är allt.

När vi känner oss överväldigade – för det gör vi ibland – när texter saknas, när vi är förkylda eller när såväl recensionsskivorna och mejlen svämmar över, ja då påminner vi varandra om vad det hela handlar om. Vi startade MONO som en del av er redan vet för att vi ville göra någonting annorlunda, vi ville vägra begränsa eller foga oss efter någon bransch. Vi ville skriva om musik på ett sätt vi inte gjort tidigare. Vi ville låta musiken spela roll på riktigt, som vi brukar säga. Och även om vi inte fick en enda läsare skulle vi fortsätta med tidningen, skriva om musiken om så endast för våra egna ögon.

Men här är ni nu! Ni läsare som peppar oss när det känns som uppförsbacken är alldeles för brant, ni som stärker oss i vår tro på att det är värt all tid och möda.

Två år in i projektet ser jag tillbaka med stolthet. För jag ska vara ärlig, det är bara passionen som håller MONO levande. Våra skribenter är generösa vilket gör att även vi kan vara det, MONO lyckas på så vis undvika att falla i betalväggarnas käftar. Det är en tuff plats att försöka att verka i. Vi har träffat dem som stöttat oss med glädje och verkligen bjudit på sin tid, vi har haft dem som inte ens bemödat sig med ett svarsmejl.

Varje text vi publicerar är faktiskt en protest mot musikbranschens fasoner, de stora koncernernas likriktning och politikens svängningar som slår mot oss små oberoende medier. Men jag vill hävda följande: kvalité kommer alltid att trumfa stålar. Vi vet att när MONO är som allra bäst så glöder den.

Tack, läsare och skribenter, för att ni hjälper oss att följa vår passion!