av Peter Sjöblom
VAN MORRISON: ”Roll with the Punches” (Exile)
Van Morrison har hållit en hög profil de senaste åren, med ett återutgivningsprogram av lyckligtvis välgjorda remastringar inklusive det han gjorde med Them och för skivbolaget Bang i början av karriären, en intervjuserie för engelska radion och ett par bejublade utomhuskonserter i barndomens Belfast på sjuttioårsdagen för ett par år sedan. Plus, förstås nya plattor. Som inte alltid varit så bra – ”Duets: Re-working the Catalogue” där Morrison frotterade sig med allsköns mer eller mindre respektabla sångcelebriteter var en blaja. Och förra årets ”Keep Me Singing” var väl ändå i pösigaste laget?
“Roll with the Punches” har sina sega stunder den också men är på det hela taget en betydligt bättre skiva än de närmast föregående. Större delen av den utgörs av covers där Morrison lever upp på ett sätt som han sällan gör på skiva nu för tiden. De visar att han fortfarande brinner för soulen och bluesen – även om låtval som ”Stormy Monday” (här i ett medley med ”Lonely Avenue”), ”Bring It on Home to Me” och ”Ride on Josephine” kanske inte ser så fantasifulla ut på papperet så låter de faktiskt riktigt inspirerade.
Skivan är stjärnspäckad med bland andra Jeff Beck och Paul Jones (Manfred Mann, The Blues Band) men lyckligtvis håller Morrison de många störande gästinhoppen från de sjungande kompisarna Georgie Fame och den alltid fullständigt gräslige Chris Farlowe på en relativt låg nivå.
”Roll with the Punches” kommer aldrig att räknas till de stora Van Morrison-plattorna – de ligger nog ohjälpligt i historien – och han hade med fördel kunnat stryka de flesta av originallåtarna och gjort den till en ren coverplatta. Men den vittnar i alla fall om att Morrison fortfarande kan ha avslappnat kul med kompisarna i studion. Den är mer än bara en vanlig dag på jobbet.