torsdag, mars 30

TONY ALLEN – THE SOURCE

av Peter Sjöblom

TONY ALLEN: ”The Source” (Blue Note)

Tony Allen kommer för evigt att vara en legend då hans trumspel var ett fundamentalt element i afrofunkkungen Fela Kutis fysiska, militanta sväng. Dessutom har den idag sjuttiosjuårige Allen haft en egen bana som bandledare sedan mitten av sjuttiotalet, en karriär där han varit öppen för nya och samtida intryck utan att för den skull förlora sin integritet. Han har spelat in tillsammans med Doctor L, Jimi Tenor, Rich Medina, Charlotte Gainsbourg och Damon Albarn (som för övrigt spelar piano på en låt på ”The Source”) men har på senare tid skarpare fokuserat på sin tidigaste musikkärlek, jazzen. Tidigare i år släppte han en hyllnings-EP till Art Blakey på Blue Note, och på ”The Source” tar han ännu ett steg utmed jazzvägen.

Naturligtvis är det inte fråga om renodlad jazz; ”The Source” är en hybrid av den afrofunk som Allen var med om att definiera och det som till stilen andas progressivt storband, även om sättningen egentligen är för liten för att kvalificera sig som just storband. Tony Allen är numera bosatt i Frankrike där skivan spelats in tillsammans med franska musiker. Den är inspelad live i studion för att bevara musikens naturliga rörlighet, men här uppstår ett problem. Musiken är nämligen inte lika rörlig som den är rörig.

Det låter som att de inblandade utkämpar en strid om vem som egentligen ska bära och leda musiken framåt, som i ”Push and Pull” där alla verkligen sliter och drar i låten utan att komma någon vart. Ofta är det blåset som trampar groovet på tårna, men ibland är det faktiskt Tony Allen själv som lägger krokben, som i den rytmiskt pladdriga ”Cruising”. En låt som ”Cool Cats” är måhända tråkigare till sitt rakare upplägg men hittar just tack vare enkelheten en riktning som mycket av övriga skivan saknar.

”The Source” är en skiva med många goda intentioner som förloras i de splittrade arrangemangen. Jag förstår vad Tony Allen och hans band är ute efter, men det krävs mer energi att reda ut skivan i huvudet än vad den i slutänden själv ger.