tisdag, december 1

THE MYSTIX – CAN’T CHANGE IT

av Peter Sjöblom

THE MYSTIX: ”Can’t Change It” (Mystix/Hemifrån)

”Can’t Change It” är The Mystix sjunde platta och allting agerar till dess fördel: Gruppen kommer från Boston varifrån mycken god rockmusik kommit genom tiderna, omslaget har en en primitiv vibb som i alla fall jag faller för, och låtlistan rymmer covers på R.L. Burnside, Frankie Miller och Dylans ”Outlaw Blues”.

Det blir ännu bättre när man sätter på skivan.

Mystix’ huvudman Jo Lily har en suveränt gruffig röst som ibland påminner om Sean Tyla, bandet har ett rustikt sväng och ett insinuant gung och originallåtarna är alldeles utmärkta i samma stil som plattans covers stipulerar. Mystix spelar blues med countrysensibilitet och deras formel är alldeles förträffligt potent. Det är det här som Bob Dylan siktat mot på äldre dar och ibland träffat. Skillnaden är att Mystix träffar det hela tiden.

Soundet är ruffigt, absolut inte så okontrollerat att det låter taffligt men inte heller så kontrollerat att det snöper musikens lätt rituella karaktär. Producenten är Marco Grovino, till vardags en batterist som anlitats av så vitt skilda musiker som Robert Plant, John Cale och Norah Jones och som också trummar på ”Can’t Change It”. Uppenbarligen har han lika bra koll på sound som på trumspel.

Gästlistan är hyfsat långt, och på den står bland andra steelgitarristen B.J. Cole, munspelsmaestron Charlie McCoy och Memphis-legenden Jim Dickinsons söner Luther och Cody (till vardags i North Mississippi Allstars). Fjädrar i hatten för Mystix, men även utan namnkunniga kompisar hade detta varit en ypperlig platta. Mystix klarar sin grej med bravur. De har djup respekt för musikhistorien men vördar den inte som något musealt som man inte får hantera och bearbeta. De har precis rätt attityd och precis rätt handlag för ändamålet, och med Lilys röst får de till och med de lugnare låtarna att låta som en inbjudan till ett krogslagsmål.

Det är ännu några månader kvar tills det att årets bästalista ska redovisa, men jag kan säga att det redan är trångt om platserna. Med ”Can’t Change It” blev det ännu trängre.