av Peter Sjöblom
THE DREAM SYNDICATE: ”These Times” (Anti)
Andra gången gillt för det återupplivade Dream Syndicate och frågan jag ställer när jag hör ”These Times” är den samma jag ställde mig när ”How Did I Find Myself Here?” kom för ett par år sedan: Är detta verkligen relevant?
Visserligen låter ”These Times” inte fullt så mycket som att Steve Wynn och hans mannar försöker låtsas som att de aldrig hade upplösts, men de fåtaliga försöken att ta sin Velvet Underground-mörka rock mot – för Dream Syndicate – delvis andra soundhorisonter lyckas inte heller så väl. En låt som ”Bullet Holes” förutsätter till exempel att R.E.M. fortfarande är det största på den amerikanska collegeradion. Och när gruppen inte ens orkar låtsas som att de tänker utveckla sig, hamnar de i slentrian med slappt återanvända ackordföljder och trötta manér.
Dream Syndicate borde fatta att man inte kan gå ner i samma flod två gånger. De kan inte göra en ”Days of Wine and Roses”, ”Medicine Show” eller ens en ”Out of the Grey” en gång till. De skivorna är redan gjorda, och Dream Syndicate upplöstes i slutet av åttiotalet var de för att de hade uttömt möjligheterna för sin form. Det har inte uppenbarats några nya möjligheter för bandet sedan dess. Det bevisade ”How Did I Find Myself Here?” och det gör ”These Times” också – om möjligt ännu mer.
Det blir heller inte bättre av att omslaget ser ut som en greatest hits-platta med Kansas.