onsdag, oktober 16

STEFAN SUNDSTRÖM – DOMEDAGSPREDIKAN

av Linda Bönström

STEFAN SUNDSTRÖM: ”Domedagspredikan” (Gamlestans Grammofonbolag)

Redan vid introt till första spåret, ”Havets kvarnar”, ställer sig håret bokstavligen upp på mina armar: det här kommer att vara bra!

Stefan Sundström hördes senast med låten ”Gammalt regn” tillsammans med vännen Erling Ramskjell på plattan ”Farväl till Æ” och den egna plattan ”Nu var det 2014” (2018 respektive 2014). Eller snarare, hördes på skiva, för Sundstöm har varit allt annat än tyst dessa år. Hans författarskap har byggts på med fler böcker om odling, naturen och om att bli en medveten miljökonsument – senast ut är årets ”Stefans lilla svarta – Bokashi, biokol och bakterier” som redan är inne på sin andra upplaga. Land och rike har Sundström rest runt med sin tomatodling och nyfiket funderar jag på om han haft med sig gitarren. För jag erkänner, jag var lite orolig för att ”Domedagspredikan” skulle vara en enda pekpinne med klimatskam och visst gör den mer än berör – den griper tag – om människans och naturens gemensamma kretslopp. Men Sundström gör inga påhopp, utan snarare är det blott ett konstaterande, och samtidigt en fråga till lyssnaren som i refrängen på låten ”Bara va en del”: ”Bara va en del av något större, att bara vara kan väl inte vara något fel”.

”Domedagspredikan” är en lös uppföljare till 2010 års ”Vitabergspredikan” tillsammans med Apache. Där fick vi bland andra stifta bekantskap med Sundströms mamma i låten ”Latlåt från Farsta” där hon uppmanar honom att skolka och åka ut och fiska istället för att gå till skolan, några år senare dök hon även upp tillsammans med sonen i Sundströms vlogg hos Mittmedia. Så att mamma Helga tillägnas den vackra ”Morsan är ett hav” är att sluta en cirkel: ”Inga bråk, inga mera kram”, sjunger han till utmärkt klaviaturspel av Martin Hederos. Även Allan Edwall får en hälsning i låten ”Till Allan”, Sundström som tolkade hans visor redan 2002 på plattan ”Sundström spelar Allan” har en enorm fallenhet för genren och låten är sorgset varm. Spåret ”Bakvänd kikare” handlar om att få nya perspektiv och är en av plattans starkaste låtar.

Men jag tycker att förutom ”Vitabergspredikan” påminns jag mycket om vissa sånger från ”Fisk i en skål”, som titelspåret och en för mig gammal snuttefilt, skivan ”Hjärtats melodi”, med spåret ”Somna lycklig”. Helt tossiga associationer kanske, men även ”Domedagspredikan” följer mycket lojalt det som blivit Sundströms signum med genomtänkta texter och på senare mer lågmälda plattor. Och som med hela karriären blir det politiska som ett kit. Även ”Domedagspredikan” är som titeln antyder är den precis så, lågmäld (dock inte lika tung som exempelvis ”Alla ska i jorden”) men med ett klart budskap – vi måste agera.

Plattan spelades in under fyra dagar på Kapsylen tillsammans med, utöver Hederos, Ola Nyström (gitarr), Nikke Ström (bass) och Martin Emtenäs (trummor). Den är en allvarlig fröjd blandad med dess käcka och underfyndiga avslut ”Mikrobernas skepp”.

”Domedagspredikan” bevisar att de sömnlösa har en gud och hans namn är Stefan Sundström.