av Peter Sjöblom
SPLASH: ”1970-1979 Samtliga inspelningar” (Splash)
Långt ifrån all musik som gjordes under det vildvuxna, svenska sjuttiotalet har stått sig. Mycket av det som gjordes inom eller strax utanför musikrörelsen kräver ett stort akademiskt intresse för epoken för vara ens det minsta intressant att höra på idag, och det är inte ens alltid som ett utpräglat specialintresse räcker för att göra vissa skivor lyssningsbara såhär långt efter. Framför har den uttalat politiska proggen mestadels åldrats väldigt illa med sitt ofta stelbenta spel och sina plakattexter som dumförklarar lyssnaren med ett mästrande tonfall.
Det är också sådana på den propagandistiska sidan av proggen som genom åren orättvist fördunklat synen på stora bredd som proggen faktiskt hade i stort. Sanningen är att proggen var som en vildvuxen trädgård där allting kunde gro. I ena hörnet växte den stockdumma fundamentalismen, i det andra grodde musikaliska experiment. Det mesta fick plats, och tack vare den fria uppfattningen om musikaliska möjligheter fick vi band och artister som Fläsket Brinner, Arbete & Fritid, Archimedes Badkar, Bo Hansson och Kebnekajse som nödvändiga balansvikter mot proggens allra gräsligaste horrörer.
Splash hörde aldrig till de mest högprofilerade banden publikt sett. Under hela deras verksamma sjuttiotal gav de bara ut tre LP och en handfull singlar, men kompade också så skilda artister som den oftast outhärdliga Maritza Horn och den eminente Mikael Ramel. Albumdebuten skedde 1972 med ”Ut på vischan”. Skivan spelades in i två versioner; en engelsk med titeln ”Back to Nature” och som bandet föredrog och en svensk som var den som slutligen valdes för utgivning (detta var ju en tid när modersmålet allt mer kom att bli det språk man förväntades sjunga på). Bägge varianterna ingår i denna fullmatade box med så gott som samtliga av Splashs inspelningar och med facit i hand får jag nog ge gruppen rätt: den engelska versionen låter av någon anledning bättre.
”Ut på vischan/Back to Nature” är dock gruppens minst lyckade platta. Den blåstunga rocken i en liknande anda som Chicago, The Ides of March och framför allt Blood Sweat & Tears hade visserligen en svensk och stundals folkaktig ton, och musiken är välkomponerad och kompetent framförd, men den är också lite tråkig. Den säger ganska lite om vilka vägar gruppens musik snart skulle ta.
1974 kom den eponyma uppföljaren som är ett betydligt mognare verk som domineras av den LP-sideslånga sviten med musikhistoriens mest outtalbara titel ”Karottorokokrockokrokorock (Elephant Nilson)”. Rik på jazzinslag förstås, men med en starkare påverkan från internationell progressiv rock. Och det fungerar, utan att den känns överlastad eller krystad som annars är lätt hänt med så brett anlagda låtar i den progressiva stilen. Resten av skivan upptas av två låtar där Splash tar sina folkmusikinfluenser ännu längre med arrangemanget av spelmannen Hjort Anders ”Tiokronorspolskan” och ”Sambahmadu” (med Ahmadu Jarr) som lånar friskt från både svensk, afrikansk och latinamerikansk folkmusik.
Men absolut mest fantasieggande är Splash tredje platta som förbryllande nog också bara hette ”Splash”. På den kan allt hända och gör det också.. Våghalsigt kastar de sig mellan spelmansmusik, fusion, atonal jazz, latin, prog à la Zappa och tung rock. Det hade kunnat bli en katastrof och en sövande övning i skickliga utförda longörer men skivan håller hela tiden lyssnaren på tårna med halsbrytande tvärvändningar och oförutsägbara arrangemang. Helt klart gruppens mästerverk och en av det svenska sjuttiotalets mest underskattade skivor. (Noteras kan att en av låtarna på skivan här har bytts ut mot en annan tagning än den som fanns på originalet.)
De tre originalskivorna har försetts med bonuslåtar från gruppens singlar, men ytterligare tre discar ingår (tillsammans med ett informativt häfte) bestående av tidigare outgivna inspelningar. De två första bonusskivorna innehåller samarbetssingeln med Maritza Horn (med den överraskande souliga ”Feel the Need”, i stil lyckligtvis mycket långt från Horns mer kända gråtmilda tolkningar av svenska skillingtryck) och liveinspelningar med professionellt ljud gjorda för bland annat Sveriges Radios program Tonkraft 1973.
Sjätte och sista skivan i den snygga och nätta lilla boxen fungerar lite som en bonusskiva till bonusskivorna. Det är en data-CD som förutom ytterligare liveupptagningar och en replokalsinspelning bjuder på ett tio minuters filmklipp från den norska Ragnarockfestivalen 1973 där gruppen uppträdde jämte bland andra Savage Rose, Merit Hemmingson, Culpeper’s Orchard, Stefan Grossman och Pretty Things.
På de tre extraskivorna framträder Zappa-influenserna ännu tydligare, inte minst genom covers på låtar som ”Peaches en Regalia” och ”Eat That Question”. Den musikaliska tyngden hos konsertinspelningarna visar dessutom att Splash stod närmare Fläsket Brinner än vad som riktigt varit tydligt genom studioinspelningarna.
Till skillnad från många andra sådana här retrospektiva sammanställningar tryfferade med arkivmaterial känns de tidigare outgivna inspelningarna meningsfulla. De fördjupar bilden av Splash som band och lägger nya dimensioner till originalplattorna. Kort sagt: Den här utgåvan fyller precis den funktion sådana här utgåvor ska fylla.