av Peter Sjöblom (foto Herbert Blomstedt: Thomas Notini)
Peter Sjöblom sammanfattar 2017 och presenterar listan över årets bästa skivor. Faktiskt sina två listor.
Det var ju också ett jävla år.
Allsköns kryp har under 2017 krälat fram från både höger och vänster och ja, jag menar det också politiskt, kanske i synnerhet politiskt för den ena sidan har visat sig exakt lika usel och förståndslös som den andra och jag har inte orkat med det.
Jag har bara velat klättra in i en stor trattgrammofon och gömma mig i tratten och skrika NEJ! så fort som någon har kommit i närheten och tjatat om att jag ska ha en åsikt om vad som händer i världen och hemmavid. Kalla det feghet eller ansvarslöshet eller vad ni vill och jag kontrar med självbevarelsedrift.
Som tur är har den där trattgrammofonen funnits där, i överförd betydelse, i form av musiksajten ni läser just nu och som heter MONO Magasin, eller i vardagligt tal: MONO. Efter några månaders förberedelser drog jag och Linda Bönström igång den i maj och sedan dess har det bara rullat på som om MONO styrdes av en yttre kraft men det är förstås en inre kraft och den kallar vi passion. Under det halvår som har gått sedan starten har vi publicerat hundratals texter – artiklar, recensioner, intervjuer, debattinlägg, krönikor, högt och lågt om fult och fint och nytt och gammalt om vartannat. Vilket naturligtvis inte hade varit möjligt utan våra initierade och glödande medarbetare som levererat texter om allt från Lena Philipsson till dirigenten Herbert Blomstedt!
Just den där blandningen är MONOs adelsmärke och vision. En vision vi har råd att ha eftersom vi inte svarar inför några andra än oss själva och er läsare. Det finns inga marknadsföringsplaner eller skivbolagsstrategier som styr det vi gör. MONO är exakt det som ni läsare ser och har visat oss uppskattning för – inte minst genom vår Facebook-sida. Det tackar vi hjärtligast för! I gengäld lovar vi att fortsätta göra det med ännu större passion och med ännu mera musik nästa år och bortom det. För vi tror på det vi gör och är alldeles förbenat stolta över det.
Så jag ljög, 2017 har varit ett utmärkt år. Bara man beskurit synfältet lite grann. Av självbevarelsedrift ni vet.
Rent skivmässigt har det heller inte varit så pjåkigt faktiskt. Vissa år har jag varit tvungen att krysta fram tio plattor till den där årsslutslistan som jag så gott som alltid gör med lika delar förtjusning och vånda. I år har jag varit tvungen att välja bort plattor för att platserna inte räckt till. Under slutstriden föll till exempel Randy Newman bort med sin ”Dark Matters” (Nonesuch), Peter Rowan och hans fina Hawaii-platta ”My Aloha!” (Omnivore) och Robert Johnson & Punchdrunks avsked ”Morte di Seeburg” (Fanfar) som alla var tänkbara tio-i-topp-kandidater. Att de inte kom med betyder inte att jag inte tycker att de inte håller, utan att det fanns tio andra som jag tycker håller ännu bättre.
Listan över årets bästa återutgivningar och arkivsläpp är ännu mer sensationell. Där var toppstriden riktigt hård, med tre plattor som alla egentligen hade förtjänat en förstaplacering men där hjärtat till sist fick vara enväldig linjedomare. Och hjärtat ville egentligen också ha haft med Torssons trippelsamling ”Hälften vore nog” (Gamlestans Grammofonbolag) men årslistan är ingen Spinal Tap-förstärkare och går inte till elva.
Jag måste också passa på att utnämna årets Youtube-klipp, upplagt av användaren swedemason. Klippet heter ”Trump vs Talking Heads” och är en hysteriskt rolig mash-up av – just det – Donald Trump och Talking Heads och deras video till ”Once in a Lifetime”. Den lades nyligen upp men har redan blivit ett fenomen. Om ni inte redan har sett den, gör det genast här!
Därmed är sanningens ögonblick här. Årets bästa skivor. Följt av årets bästa arkivutgåvor. Med Spotify-länkar, där sådana finns. I vårt textarkiv finns recensioner på dem allihop (utom en) – använd vår sökfunktion i menyraden här ovan så hittar ni dem!
Som alla andra år kommer jag att tillbringa nätterna den närmaste månaden åt att vakna kallsvettig med ett ryck för vad som inte kom med men som borde ha gjort det.
Livet som skivrecensent är inte alltid så lätt som ni tror.
ÅRETS BÄSTA SKIVOR 2017
1. SHARON JONES & THE DAP-KINGS: ”Soul of A Woman” (Daptone)
2. ANDERS F. RÖNNBLOM: ”Freak Show” (F-Records)
3. ALAN VEGA: ”IT” (Fader)
4. LITTLE STEVEN & THE DISCIPLES OF SOUL ”Soulfire” (Wicked Cool/Universal)
5. BECHES INDIAN BREW: ”Beches Indian Brew” (Country & Eastern)
6. URBAN TURBAN & SHAMIM: ”Paradis” (Caprice)
7. AHMED: ”New Jazz Imagination” (Umlaut)
8. TOM RUSSELL: ”Folk Hotel” (Proper)
9. THE REMEDY CLUB: ”Lovers, Legends & Lost Causes” (High Flying Disc)
10. BROR GUNNAR JANSSON: ”And the Great Unknown, Part I & II” (Normandeep Blues)
ÅRETS BÄSTA ARKIV- OCH ÅTERUTGÅVOR
1. THE CONGOS: ”Heart of the Congos (40th Anniversary Edition)” (VP)
2. CEMENT: ”Utmaningen” (Shadoks)
3. DAVID BOWIE: ”Cracked Actor (Live, Los Angeles ’74)” (Parlophone)
4. WASHINGTON PHILLIPS: ”Washington Phillips and His Manzarene Dreams” (Dust-to-Digital)
5. MULATU ASTATKE: ”Mulatu of Ethiopia” (Strut)
6. DIVERSE ARTISTER: ”Svensk jazzhistoria Vol 11: Jazz Cosmopolit” (Caprice)
7. BITTER FUNERAL BEER BAND: ”Praise Drumming” (Dragon)
8. ISKRA: ”Gränslös musik” (Caprice, digital utgåva)
9. SALAMANDER: ”Live at Northsea Jazz Festival” (Wela)
10. VIOLENT FEMMES: ”2 Mics & The Truth: Unplugged & Unhinged in America” (Pias America)