tisdag, juli 16

PET SHOP BOYS – INNER SANCTUM

av Linda Bönström

PET SHOP BOYS: ”Inner Sanctum” (x2)

Sett till låtlistan till Pet Shop Boys tredje live-album så är det få överraskningar och det kan vara varför ”Inner Sanctum” fått ett relativt svalt mottagande på topplistorna, vi har helt enkelt hört det förut. Trodde jag.

Neil Tennant (64) och Chris Lowe (59) har trots allt hängt ihop och gjort musik tillsammans i över tre decennier, vilket Tennant på plattan kommenterar att det finns så många gamla låtar att välja på, så visst har vi hört – och älskat – spår som ”West End Girls”, ”It’s a Sin”, ”Go West” och inte minst ”Always on My Mind”. Men det här är så jäkla bra!

Med ”Inner Sanctum” visar Tennant och Lowe att de inte bara är folkkära elektropopikoner, nej här är allt fullt levande och paketerade i en scenshow som får hela Covent Garden att bubbla av glädje och allsång som tycks imponera till och med på den rutinerade Tennant. För det är precis vad man känner, glädjen, och man vill helt enkelt ha varit med under det här fyradagarsengagemanget på The Royal Opera House. Jag erkänner rakt av att det är sällan jag fått en sådan lust att köpa även DVD:n (som förutom fyra skivor även innehåller en bonus från musikfestivalen Rock in Rio) fullspäckad med laserstrålar och helt nya projektioner som är duons varumärke, här i design av Es Devlin och regi av David Barnard.

Förutom klassikerna, som faktiskt spelas upp med nya variationer unika för ”Inner Sanctum”, har man fått med de något mer sällsynta ”The Dictator Decides”, ”Love Is a Bourgeois Construction” och ”The Sodom and Gomorrah Show”. För mig cirkulerar temat ändå kring ”The Pop Kids”, ursprungligen på plattan ”Super” från 2016; Tennant och Lowe har hela livet hållit sig trogen popen och därtill tjänat den väl.

Men ner i grunden, det som får mig att älska ”Inner Sanctum” är dels ljudkvalitén, man kan känna trycket från musiken, och dels för att jag ser den som en ren triumf för Chris Lowe – den här gången är det faktiskt han som är showen. Hans spelar i sådan högform att jag blir rent tagen, det är elektropop i sitt esse. Och när duon stiger av scenen får vi avslutet:

They called us the pop kids
‘Cause we loved the pop hits
And quoted the best bits
So we were the pop kids
I loved you