av Linda Bönström & Peter Sjöblom
Sent på lördagskvällen meddelar Bråvalla festivalens ledning att man väljer att avblåsa nästa års festival på grund av flera anmälningar av sexuella ofredanden under helgen. Men är det allt och är det rätt beslut frågar sig Linda Bönström och Peter Sjöblom.
Bråvalla festivalen 2017 var inte ens över när FKP Scorpio publicerade ett pressmeddelande på sin Facebook-sida: nästa års festival kommer inte att genomföras. Företaget ställer in i protest mot det sexuella våldet som förekommit i samband med både Bråvalla och andra festivaler och samhället som helhet. Det är tyvärr så att vi vet att våldet förekommer, erfarenhetsmässigt vet vi att detta. Vi vet också att många arrangörer gör sitt bästa för att komma på nya och bättre sätt att förbättra festivalbesökarnas säkerhet. Det Bråvallafestivalen anger som orsak är unikt, det är ett ställningstagande av en storlek vi inte sett tidigare. Men det är en plötslig vändning, kanske en alldeles för plötslig. Och varför har inget skett tidigare? Under kvällen fortsatte rykten att florera medan FKP Scorpio vägrat uttala sig mer än så. Vad vi vet är att företaget gick betungande 75 miljoner kronor i förlust förra året och trots att VD:n Folkert Koopmans tidigare hävdat att ekonomin inte är ett problem eftersom man plockat in vinster från andra evenemang och att festivalen inte står inför nedläggning står vi nu här. Ett event som kostar mellan 100 och 150 miljoner att genomföra tar ett till synes moraliskt ställningstagande. Det är dock svårt att bortse från att FKP Scorpio har i avtal med Norrköpings kommun exklusiv rätt till att använda det stora området där festivalen huserar. I tio år. Dessutom innebär avtalet att FKP Scorpio har en ettårig respit – man har möjlighet att under ett år inte anordna någonting alls på den arrenderade marken. Företaget väljer att i sitt senaste pressmeddelande använda rubriken ”Bråvallapausen 2018”, vilket återigen gör det svårt att avgöra hur seriösa FKP Scorpio egentligen är i sin ambition att markera att våld inte accepteras på festivalen – och att det får konsekvenser.
Och vi välkomnar konsekvenser! Men samtidigt ställer vi oss mycket tveksamma till vad Bråvallafestivalen och FKP Scorpio egentligen kommer att uppnå. Våldet är vidrigt och arbetet som många arrangörer gjort de senaste åren för att få fler offer att anmäla brott tycks gå åt rätt håll. Men arrangörer kan inte ta på sig skulden som förövare. Den säkerhet som eftersträvas – så som sig naturligtvis bör – är inte en säkerhet som kvinnor upplever i samhället, precis som Bråvallas ledning själv menar så förekommer våldtäkter och ofredande ofta och varje dag. Antalet våldtäkter på festivalen ifråga procentuellt sett betydligt färre än vad det är sett till samhället i stort. När det gäller musikfestivaler läggs allt oftare skuld- och ansvarsbördan på helt fel personer, detta är en ny trend att lägga medialt krut på. Vi ställer oss frågande till varför det är så lätt att kasta sig över musiktillställningar när jämförelsevis sportevenemang får gå fria trots att våldsbenägna matchbesökare löper amok både på och utanför arenorna till icke föraktliga samhälleliga kostnader? Varför ges inte istället festivalarrangörer ännu mer stöd av polisen, en större närvaro än idag skulle sannolikt skapa ett bättre klimat ute på campingområdet som annars är en mer utsatt plats om kvällarna.
Vi tycker att det är viktigt att se våldet som ett individ- och samhällsproblem och inte ett musikproblem – istället för att stänga ner offentliga rum och kulturella mötesplatser behöver vi skapa ännu fler. Årets publiksiffra för Bråvallafestivalen blev slutligen 45.162 besökare. Det är en minskning med drygt sju tusen från förra året, och nästan elva tusen jämfört med toppåret 2014. Oavsett är det ingen liten skara människor. Drygt 45.000 människor skulle kunna ha möjlighet att agera, både tillsammans och med individuellt ansvar. Fortsätta fokusera på målet: kvinnofrid. Låt oss hjälpas åt istället för att skingras. Problemet försvinner inte, våldet kan bara försvinna om vi vägrar att vara tysta.
Om musiken tystnar så vinner våldet.