onsdag, juni 26

NICK WATERHOUSE – NICK WATERHOUSE


av Peter Sjöblom

NICK WATERHOUSE: ”Nick Waterhouse” (Innovative Leisure)

Egentligen är detta en typisk platta för etiketten Daptone, känd för att ge ut artister som Sharon Jones & The Dap-Kings, The James Hunter Six och Budos Band. Nick Waterhouse har ett liknande ”retrosound” grundat i klassisk ruffig femtiotals-rhythm & blues och sextiotalsoul. Hos Waterhouse blir musiken till och med ännu skitigare när han lägger till en dos garagerock (hör ”Song for Winners” och ”Man Leaves Town”). Vilken ljudestetik han eftersträvar framgår ytterligare av att plattan (som är hans fjärde sedan debuten 2012) är inspelad i Los Angeles mytomspunna Vox-studio med anor tillbaka till trettiotalet.

Det ska dock sägas att jag inte känner mig bekväm med retrobegreppet. Det finns något lite nedlåtande i det, som om det vore en kuriös modeaccesoar för att flörta in sig hos hippa typer som är fullt beredda att hoppa på nästa trendiga grej så fort den dyker upp. För någon som mig där det bästa förflutna ständigt är aktuellt genom sin tidlösa renhet är det väldigt lätt att känna sig hemma i Nick Waterhouses musik, då den är fri från den digitala genmodifiering som så mycket annan nyinspelad musik har utsatts för. Det är en befrielse att få höra musik av riktiga människor i motsats till de holografiska projektioner som gång på gång bedrägligt framställs som artister värda att bry sig om. Jag hör helt enkelt musik bättre om den har lite bandbrus och mycket analog hetta. Och det är precis vad ”Nick Waterhouse” har.

Men skivan skulle inte vara vad den är om det inte vore för dess elva låtar. Det finns egentligen inte någon här som faller utanför kvalitetsramen. Waterhouse bemästrar gammaldags rhythm & blues, suggestiva ballader, kärv garagerock och spritsig soulpop med exakt samma stilsäkerhet och entusiasm. Att han dessutom är en bra sångare gör naturligtvis inte saken sämre.

”Nick Waterhouse” är en liten guldklimp till skiva, lika bra idag som den hade varit 1958 eller 1966 eller vilket år som helst.