av Linda Bönström
NE-YO: ”Good Man” (Motown/Capitol)
Bryter man mot kardinalregeln och inte håller sin speltid runt fyrtio minuter får man fasiken ha något som håller ens intresse uppe och Ne-Yo ligger mycket tveksamt till med nya plattan ”Good Man”.
”Good Man” är hans sjätte fullängdare som till sist landar efter en sex månaders intensiv marknadsförningskampanj som inkluderat bland annat singlarna ”Apology”, ”Push Back” och ”Summertime”. Jag har aldrig hållit Ne-Yo särskilt kär, inte heller särskilt avskydd – hans musik har helt enkelt varit så sval att den inte inspirerat till några rejäla känslor alls.
Men i rättvisans namn måste jag säga att som ett R&B-album är det här bra. Men det är alldeles för långt, plattan slutar att engagera och glider in i kategorin bakgrundsmusik, och egentligen undrar jag varför en sådan erfaren musiker och producent som Ne-Yo är har pressat på det här. Kanske har han något att bevisa i sitt eget namn, det är hela tre år sedan förra albumet ”Non-Fiction” kom ut, kanske är det sommarradion som drar, eller rent av en övertro på sitt textförfattande. I vilket fall hamnar Ne-Yo med ”Good Man” precis där han brukar i min bok – varken eller.