tisdag, december 18

MUMFORD & SONS – DELTA

av Linda Bönström

MUMFORD & SONS: ”Delta” (Gentlemen of the Road/Island)

Svältfödd efter en ny platta från Mumford & Sons slänger jag mig vilt över ”Delta”! Bandet har inte varit tyst men det är trots allt tre år sedan förra fullängdaren ”Wilder Mind” släpptes så visst är förväntningarna på Marcus Mumford, Ben Lovett, Winston Marshall och Ted Dwane höga.

Naturligtvis förväntar jag mig stordåd av Londonbandet som med finess tog folkrocken in i tjugohundratalet med debuten ”Sigh No More” 2009 och efterföljande ”Babel” 2012. För allt är möjligt med den råa talang som varje bandmedlem bidrar med och framför allt på grund av bandets oräddhet för att inte hamna i ett givet fack – varje skiva står med sin egen genrefusion.

Och därmed blir den stora frågan – vad tusan hände här?

För ”Delta” drar förbi med känslan av återanvända och oengagerade texter, noll känsla av nyskapande och överlag faktiskt rätt blasé. ”Rose of Sharon” (med Maggie Rogers) kan vara det sämsta bandet har påtat ihop, spoken word på ”Darkness Visible” och jag vrider mig i smått obehag, och fågelkvitter och skällande hundar… Inte många rätt här tänker jag och håller mig till inledningsspåret ”42” och säkra singlarna ”Guidning Light” och ”If I Say” (de djuriska inslagen till trots).

Så klickar vi plötsligt, ”Delta” och jag, helt osannolikt men en sen kväll när den dånar i mina hörlurar så förstår jag. Den behöver en instrumental B-sida, som soundtrack skulle ”Delta” kunna vara en riktig hit. Klippt och skarvad av legendariska producenten Paul Epworth gör sitt på gott och ont. Det blir en maffig ljudbild men samtidigt så drunknar den organiska jordnära sången och kompositionen som egentligen definierar Mumford & Sons som musiker. Men skoj är att Epworth har samplat bland annat bandets egna liveframträdanden, en stor kör och slängt in en hel del banjospel.

Varför ”Women”, även den med Maggie Rogers, inte släppts som singel vet jag inte men låten hör helt klart till plattans starkaste. ”Beloved” och ”The Wild” går i Mumford-anda med rockromantik och ”October Skies” är onekligen en vacker ballad där Marcus Mumford på sång får göra sin grej helt enkelt.

Kan vi någonsin förlåta Mumford & Sons för ”Delta” och dess dötrista albumomslag? Jodå, dess ljusglimtar visar med all tydlighet att här är inget förlorat för evigt och den rusande biljettförsäljningen till vårens turné talar för att publiken är inte är villiga att släppa taget.