av Linda Bönström
LYKKE LI: ”So Sad So Sexy” (RCA)
Jag är alltid något skeptisk till plattor där hälften av spåren redan getts ut som singlar, det känns som att någon försöker casha in dubbelt. I det här fallet verkar Lykke Li ha varit förnuftig och rent av schysst mot sina dansanta fans. Jag brukar inte heller direkt falla för electro-dreampop, vanligen alltför släpigt och monotont. Lykke Li utmanar mina fördomar ännu en gång.
”Sweden’s sad-pop champion” kallas Lykke Li av The Guardian när hennes fjärde platta ”So Sad So Sexy” släpps efter fyra års (nästintill) tystnad. Och så må det väl vara, hon visar med nya plattan att hon har en speciell känsla för hur det ska låta. Varför skivan inte är längre än trettiofyra minuter kan det spekuleras i självfallet men jag kan ändå tycka att något mer spår skulle hon gott kunnat klämma in. Och fick jag välja så önskar jag att hon borde spinna vidare på den spännande kombinationen av balladpop och hiphop som hon är inne och petar lite på i ”Two Nights” tillsammans med Aminé.
Plattan känns mycket genomarbetad och Lykke Li träffar precis rätt med låtar som ”Last Piece” och ”Bad Woman”. Jag är inte helt såld, men om man gillar genren är detta en platta att älska.