torsdag, augusti 6

LOS STRAITJACKETS – WHAT’S SO FUNNY ABOUT PEACE, LOVE AND LOS STRAITJACKETS

av Peter Sjöblom

LOS STRAITJACKETS: ”What’s so Funny About Peace, Love and Los Straitjackets” (Yep Roc)

Först verkar det kanske lite märkligt med ett amerikanskt instrumentalband som gör en hel platta med Nick Lowe-covers men lite begripligare blir det om man vet att Los Straitjackets, ett av de mest livaktiga retrosurfbanden, flera gånger har turnerat tillsammans med Nick Lowe. Lowe, som är en av Englands mest hantverksskickliga popsnickare på den här sidan Beatles.

Skivans otympliga titel är förstås en anspelning på en av Lowes allra bästa låtar, ”(What’s so Funny ‘Bout) Peace, Love and Understanding”, skriven medan han fortfarande var medlem i pubrockpionjärerna Brinsley Schwarz på sjuttiotalet. Omslaget i sin tur är en parafras på hans solodebut ”Jesus of Cool”. Gamla Lowe-bekanta som klaviaturisten Geraint Watkins medverkar och Lowes husproducent sedan många år, Neil Brockbank, står för ljudet. Förresten dyker han upp själv också, i ett oannonserat bonusspår.

Som man kan vänta sig är plattan en anspråkslös parentes, det som brukar kallas en charmig bagatell. Den ersätter knappast någon av Lowes egna skivor men det har den inte heller för avsikt att göra. Den ställer frågan ”Hur skulle det låta om Nick Lowe hade skrivit låtar till The Shadows?” och svarar på den. Varken mer eller mindre. Kommer jag att lyssna på den ofta? Nä. Men när jag gör det blir jag lite glad av de plonkifierade ”Shake and Pop”, ”I Live on a Battlefield” och ”Cruel to Be Kind”. Och jag tror att Nick Lowe själv tycker det hela är lite kul också.