av Linda Bönström
LITTLE SIMZ: ”Grey Area” (Age: 101)
När Little Simz släpper nytt är jag onekligen spänd, likt ett barn som fått vänta på att öppna sina födelsedagspresenter sliter jag tag i tredje studioalbumet ”Grey Area”. Och får precis vad jag önskat mig – Simbi Ajikawo sätter utan tvekan press på sina samtida rappare och det här är plattan som bevisar att hon hör hemma på den internationella hiphopkartan.
Det var 2015 som jag snubblade över Little Simz albumdebut ”A Curious Tale of Trials + Persons”, då var hon tjugoett år gammal men redan erfaren med flera EP:n och mixtapes i bagaget och det stod snabbt klart för mig att Ajikawo skulle kunna bli en sådan musiker som tänker utanför ramarna. Trots att efterföljande album, ”Stillness in Wonderland” (2016), snarast var en besvikelse gick det inte att förneka att det fanns det där som brukar kallas för ”något” i hennes uttryck och en tydlig självständighet i plattans utformning. Uppvuxen i norra London med föräldrar från Nigeria är hennes dialekt medryckande och flytet i hennes rap är imponerande, även ”Grey Area” är naturligtvis fångande av samma anledning men det har tillkommit en mycket fokuserad energi.
Plattans sound kan inte kallas annat än experimentellt. Ingen av de tio spåren låter likadant och trots detta uppvisar Little Simz en snygg stringens där alla element faller på sin plats. Utöver energi finns här även en större säkerhet i utförandet. Producerad med barndomsvännen Inflo får vi alltifrån tunga beats och soulsång till funk och Asien-inspirerade slingor. Istället för att använda sig av särskilt mycket sampling har teamet satsat på mer på det instrumentala med gitarrer, trummor, piano och till och med stråkar. Resultatet är spännande ny hiphop.
”Grey Area” är en av årets första hiphop-plattor värd namnet och jag fortsätter att följa Little Simz med spänning.