tisdag, december 18

LINUS HASSELBERG – GRANADA, GRANADA

av Thomas Wihlman

LINUS HASSELBERG: ”Granada, Granada” (Icons Create Evil Arts)

Linus heter han. Hasselberg. Känd för att ha jobbat med Petter, Planeten Jorden med flera.

Så en senhöstkväll är det riktig riktig, egen, debut för Linus Hasselberg. På Södra Teaterns scen med hela det nya albumet ”Granada, Granada”. Med ett gäng duktiga, känsliga musiker och med gästartister som Maia Hirasawa och Jens Hult. Inte minst en fullsatt salong med vänner och entusiaster.

Jag dissar aldrig några musikstilar, men som barnbarnet säger om tomater: jag älskar inte hiphop.

Däremot tror jag att jag kan älska Linus. För att han skapat en musikperformance på scenen. I den möter hiphopen en singer/songwriter, släktdrag med Daniel Boyacioglu.

Men, vänta, det kommer mer. Är det ett konstprojekt, som jag en kort stund undrar om Anna Odell hittat på? Med Olof Grinds bildspråk i scenfonden, där super 8-filmens reseskildring möter flower power som möter en vistelse i spanska Granada, som har stänk av Salvador Dali. Och så kärlek, och hur jobbigt det är att vara singel, i spåret ”Tinderveckorna”. Varning för Skansen i sommar.

Inte så att Hasselberg är en superfantastisk sångare. Inte så att det är en stor variation på låtarna. Men helheten, hela spektaklet! Scen-performance som kryper in i själen, utan att behöva ta till de stora kanonerna.

Nån Linus-kritiker har hintat åt pekoralhållet. Skit i det, i så fall finns det knappt någon låttext i denna genre (vilken det nu var) som inte är pekoral. Ta-da.

CD:n, som alltså framfördes på Södras scen, den är klart värd att lyssna på. I vinylformen extra snygg, när konst möter musik som möter foto.

Så mina vänner. Man behöver inte älska tomater. Och man behöver inte älska hiphop för att älska Linus Hasselberg.

Bästa spår:  ”Så länge d sexigt” (med Jens Hult och Maia Hirasawa), ”Tinderveckorna” (med Erik Henebratt), ”Hur många män”, ”Det var jag som lämnade dig”.