av Linda Bönström
LEONARD COHEN: ”Thanks for the Dance” (Columbia/Legacy)
Jag är en sent utvecklad Cohen-ist får jag lov att erkänna, plattan ”Popular Problems” från 2014 med låtar som ”Did I Ever Love You”, ”Born in Chains” och ”You Got Me Singing” gjorde mig helt såld. Cohens sista studioalbum ”You Want It Darker” är i mina öron det bästa från 2016 – den är rentav storslagen. Mästerverket med låtar som titelspåret, ”Treaty” och ”Leaving the Table” släpptes blott nitton dagar innan Cohen avled och den är som ett vackert hejdå till oss alla, så när jag först hörde talas om att ett postumt album skulle släppas i år blev jag mycket skeptiskt: varför inte låta ”You Want It Darker” förbli Cohens avsked?
”Thanks for the Dance” har sammanställts av Adam Cohen, sonen som även arbetade som producent på ”You Want It Darker” tillsammans med Patrick Leonard (känd för sitt nära samarbete med bland andra Madonna). Totalt blev det nio spår som ursprungligen var tänkta för ”You Want It Darker” men helt enkelt inte hunnits med på grund av Cohens hälsa. Uppdelningen, eller snarare prioriteringen, reflekterar dock återigen vilket musikalt geni Leonard Cohen verkligen var.
Första singeln ”The Goal” är en lite över minuten lång monolog som berör att närma sig döden, rättframt och försonat, ackompanjerad av mjuka pianotoner. Det är svårt att inte känna sorg av nedmonteringen av ett liv så som Cohen beskriver det samtidigt som han använder religion som självklar tröst: han är inte ensam. ”Happens to the Heart” är antagligen det spår som närmast kunnat platsa på ”You Want It Darker” men att lägga den på den här plattan ger den mer att stå på i sin egen rätt. Livet är inte alltid vackert och lämnar ärr efter sig, men för Cohen handlar det om att till sist infoga sig – överlämna sig – till slutet. ”Moving On” och ”The Night of Santiago” är två olika kärlekshistorier som utspelar sig på två olika plan varav den förstnämnda kan kallas för mer finstämd medan den senare faller mer åt det sensuella. ”Puppets” är ett intressant spår då den står ut från de andra låtarna genom att Cohen uttrycker sig mycket kritiskt till olika delar i samhället och dess ovilja att göra annat än att som dockor låta sig ledas. Detta är ett mycket viktigt spår på skivan eftersom Cohen som samhällskritiker inte får glömmas bort.
Adam Cohen har med hjälp av musiker så som bland andra Damien Rice, Jennifer Warners och Leslie Feist på bakgrundssång, Daniel Lanois på piano och gitarr och Beck på mungiga och gitarr lyckats skapa någonting vackert. ”Thanks for the Dance” ska inte ses som en platta med slasklåtar utan som en under knappa halvtimmen lång bonus från en av århundrades mest älskade och begåvade musiker.