KANYE WEST: ”Ye” ( GOOD/Def Jam)
Kom Kanye West ut som bipolär? Efter släppet av hans åttonde studioalbum ”Ye” har frågan exploderat i pressen medan den riktiga frågan har fått stryka på foten hos många recensenter: Är det här bra?
Man får ge Kanye att han har arbetat på med många sidoprojekt, men det har ändå gått två år sedan förra fullängdaren ”The Life of Pablo” (GOOD/Def Jam) och det märks. ”Ye” är en sjuspårig platta som drar en blott lite över tjugotre minuter lång energilös och faktiskt tämligen fantasilös historia. I vanlig ordning får man säga att försöker Kanye provocera, han till och med använder sin dotter som bollblank i ”Violent Crimes” och spekulationerna är om ”I Thought About Killing You” handlar om att begå självmord eller att mörda sin fru.
Men låt oss strunta i allt det där, ”Ye” är så som Kanye tycks föredra det nämligen producerad av honom själv. Flera av texterna är skrivna på mycket kort tid och plattan spelades in på en månad, enligt Kim Kardashian arbetade hennes man på den fram till dagen innan den släpptes. Kanye var inte nöjd med första lyssningen och ska ha omarbetat albumet på två veckor. Hur ”Ye” lät innan kan man fråga sig, hur den låter nu är en besvikelse. Inte för att nu mina förväntningar på Kanye har varit annat än obefintliga de senaste åren.
Ännu märkligare är att ”Ye” inte ger cred till någon annan än Kanye själv. Detta trots att han har samlat ihop flera hiphopgiganter så som Nicki Minaj, Kid Cudi, 070 Shake, Ty Dolla Sign, Charlie Wilson med flera. Men de hjälper inte upp skivan. Att Kanye dessutom återanvänder en del textrader gör det ännu mer tydligt att detta är slarvigt.
Kanske är det värsta av allt att ”Ye” är nummer två i en serie plattor som ska släppas under sommaren – fem totalt. Jag har en aversion mot sådana här projekt eftersom de ofta tenderar till att bli slätstrukna. Men ska vi plocka fram några spår jag kan tänka mig att köpa så är det trallvänliga ”Ghost Town” och ”Yikes”, outrot att bipolär sjukdom är en superkraft kan jag inte annat än hålla med om.