av Thomas Renhult
Med medlemskap i både The Posies och det återupplivade Big Star på sitt CV är Jon Auer något av en modern poplegend. Nu gästar han Sverige som soloartist. Thomas Renhult har pratat med honom.
Jon Auer bildade powerpop-bandet The Posies tillsamman Ken Stringfellow i Seattle i slutet av åttiotalet. Bandet fick sitt genombrott 1993 med plattan ”Frosting on the Beater” och blev snabbt ett av de mest hyllade alternativa rockbanden. De fick hits med flera av låtarna på skivan, som till exempel ”Dream All Day” och ”Solar Sister”. Ljudbilden på plattan utmärktes av ett tungt sound med bland annat hårt distade gitarrer, medan sångerna visade på tydliga influenser från The Beatles.
Det var det amerikanska powerpop-bandet Big Star, som under sina verksamma år på sjutiotalet var närmast okända, men som sedan de väl upptäcktes många år senare blev en av genrens mest inflytelserika band. Både Auer och Stringfellow var under sjutton år medlemmar sedan Big Star återförenats i början av nittiotalet.
The Posies splittrades bara några år efter genombrottet, men återförenades snart igen för enstaka konserter. 2005 började de spela in tillsammans igen och har gett ut tre skivor sedan dess.
Året efter gav Jon Auer ut sitt hittills enda soloalbum, ”In the Year of Our Demise”, och har sedan dess gjort ett otal solospelningar. Bara i år har han spelat i Japan, Singapore och i Dubai.
Nu i oktober kommer Jon Auer till Sverige för fyra solospelningar. Dagen innan han ska till Malmö, där han inleder sin Sverigeturné, ringer han upp MONO från sin nya hemstad Paris.
– Sverige är ett av mina favoritländer att spela i eftersom publiken kan så mycket om musik, och även uppskattar hantverket bakom den, berättar Auer.
– Svenska musiker och artister hör till de bästa i världen när det gäller att producera musik, eftersom de bland annat har en sådan känsla för detaljer. Band som The Cardigans och Komeda var verkligen skickliga på att göra skivor. Men Sverige är även framträdande när det gäller andra genrer än pop. Även era heavy metal-band hör till de främsta i världen inom sin genre.
– Om svensk musik vore en drog skulle den vara “the purest cocaine in the world”.
Det där kommer att bli ett fantastiskt citat!
– Det var min tanke!
Kan det inte bli ensamt att spela ensam med tanke på att du vanligtvis turnerar som en del av ett band?
– Möjligtvis skulle det kännas ensamt om jag inte hade turnérat med The Posies, men förra året åkte vi tillsammans i fyra månader. Jag behöver variationen. Det finns även en frihet att åka ensam eftersom du kan bestämma allt själv och slipper förhandla med någon annan.
– Men att åka på en soloturné behöver inte vara så ensamt eftersom jag möter nya människor varje dag, som till exempel andra artister jag kan spela med. Jag träffar även vänner och publiken.
Det sägs ni i The Posies blev frustrerade när ni gjorde er första turné i Sverige eftersom publiken stod helt stilla och bara lyssnade medan ni var vana vid att spela inför åskådare som var helt sjövilda.
– Om jag minns rätt spelade vi i Sverige precis efter att vi hade turnerat i Spanien och vi blev förvånade över vilken stor skillnad det var mellan den svenska och spanska publiken. Den spanska var mer utåtagerande, medan den svenska var ganska reserverad.
Vad har vi att se fram emot när du kommer och spelar?
– Eftersom jag inte vill att det ska bli en konsert där publiken sitter helt tyst och tittar på någon som står framme och spelar gitarr kommer jag att prata en hel del mellan låtarna och försöka involvera publiken mer.
– Bortsett från några låtar som jag alltid har med i min repertoar har jag ingen särskild låtlista, utan väljer vad jag ska spela utifrån hur kvällen känns. Men det kommer att bli låtar från min soloplatta, en del av det jag har skrivit för Posies och några av sånger av Big Star. Deras musik förtjänar att upptäckas av fler människor.
Turnédatum
20/10 Eskilstuna
21/10 Karlstad (tillsammans med Peter Morén)
22/10 Stockholm