av Peter Sjöblom
JEREMY IVEY: ”The Dream and the Dreamer” (Anti-)
Nashville är ett skällsord som jag inte gärna applicerar på folk med ambitioner bortom den överstylade smörja som staden ifråga massproducerar enligt fabriksmodell. Så frågan är vad debutanten Jeremy Ivey har där att göra – det var där han bosatte sig efter att ha flytt den konservativa fosterjorden i Georgia. (Ur askan i elden…)
Å andra sidan är ”The Dream and the Dreamer” inte en produkt av den stereotypa Nashville-industrin utan inspelad i en ”little bitty house studio” som han beskriver det, och producerad av Iveys fru Margo Price – själv en hyllad Nashville-artist utan typiska Nashville-aspirationer (hon ges ut av Jack White på hans Third Man-etikett). Tillsammans har de skapat ett luftigt sound som passar Iveys Neil Young- och ibland Beatles-inspirerade låtar väldigt bra. När influenserna slås ihop landar de i ett Jason Ringenberg- och Long Ryders-land vilket i klartext betyder fina melodier med en omisskännligt amerikansk inramning.
Jeremy Ivey är en mycket bra låtskrivare som riktar sin kritiska textförfattarblick mot det USA som är på glid mot den ultimata mänskliga och moraliska kraschen. Kan man bara stå ut med den hörselfientliga mastringen som delvis saboterar den tilltalande produktionen har man en liten guldklimp att upptäcka i ”The Dream and the Dreamer”.