av Linda Bönström
ISABELLA LUNDGREN: ”Out of the Bell Jar – A Tribute To Bob Dylan” (Naxos)
”Man kan undra varför någon, likt jag själv, är dum nog att ta sig an en av musikhistoriens största ikoners alster, eftersom att göra det bättre än han gjort det, är en omöjlighet. Att göra det annorlunda däremot, det är en möjlighet!”, säger Isabella Lundgren om albumet ”Out of the Bell Jar”. Och jag tycker att det är en bra inställning.
Jag är svårflörtad när det gäller Bob Dylan-covers, men det måste ges cred till Lundgren som så grundligt studerat folkmusikens största ikon – och som artonåring drog hon till New York för att följa i hans fotspår. Så nu är det alltså dags att blotta både sitt kunnande och sin talang på en och samma platta, det är svår uppgift och ibland vinglar hon på repet. Men plattans helhet är svår att motstå om man är sugen på jazzig tolkning av till exempel ”The Times Are a-Changing”, ”It Ain’t Me Babe” eller ”Forever Young”.
Lundgrens suggestiva röst lägger sig vackert och starkt över bakgrund av Carl Bagge (piano), Niklas Fernqvist (bas), Daniel Fredriksson (trummor), Daniel Migdal (violin) och Johan Lindström (pedal steel gitarr). Men ibland känner jag viss tvekan till hur bandet och sångerskan möter varandra, det är inte helt samspelt. Migdal spelar snyggt på violinen men jag har problem med hur trummor och piano drar sig mer mot salongsjazz än den fantasirika tolkning Lundgren är ute efter.
”Out of The Bell Jar” är värd en lyssning för Lundgren kan det här och jag hoppas att hon kommer att hitta fler vägar till att uppfylla sina visioner. Dock är jag som sagt svårflörtad, trots att jag känner på mig att plattan kommer få generösa omdömen är jag något tveksam. Och det bottnar i att jag tror att Lundgren klarar sig bättre på egen hand.