av Leif Carlsson
HANNA PAULSBERG CONCEPT: ”Daughter of the Sun” (Odin Records)
Hanna Paulsbergs kompositioner, eller sånger om man vill, är mycket melodiska och svängiga, men inte alltid de förväntade. Det var när hon råkade lyssna på Stan Getz hon kom in på jazzspåret som musiker, och det kan man förstå. Hennes ton är genomtänkt varierad och överraskande oftast inom tenorsaxofonens normala register.
Inledande ”Scent of Soil” smyger igång med små läckra pysanden och skrap från saxofonen, rösthummanden och ett vaggande piano, musiken på väg. ”Little Big Saxophone” börjar som fritt och knotigt amerikanskt sjuttiotal, som sedan vänder mot Sydafrika. Och låten ”Hemulen tar ferie”, är precis allt som Tove Janssons petimäter-hemul inte är, oförutsägbar studsig och lekfull.
Piano, bas och trummor väver en tät och elastisk väv. Nytillskottet Magnus Broo på trumpet tillför en precist avpassad energi som höjer temperaturen. Han lutar sig framåt vilket fungerar bra ihop med Hanna Paulsberg som lutar sig tillbaka. Hans Hulbaekmos trummor svänger med lätt hand och rullar fram nog så kantiga rytmer något i bakgrunden. Tryggve Waldemar Fiskes basfiol sjunger, petar i grytan och driver på, Oscar Grönberg vid pianot lägger ut klanger som kan vara tunga och lite vassa men oftast smidigt böljande.
Visst hör vi ekon av Abdullah Ibrahims piano, Mongezi Fezas trumpet, Sydafrikas sextio- och sjuttiotal med township-vibbar. Men sydafrikanernas situation var inte skandinavernas, så detta är en självständig tolkning i en trygg folkhemsomgivning, vilket tyder på både insikt och kärlek. Avslutande ”Bouncing with Flower Buds” innehåller både frihetlig jazzhetta och bekanta gungande dyningar.