av Peter Sjöblom
GUITAR SLIM: ”The Complete Releases 1951-58” (Acrobat)
Eddie Jones föddes i bomullsplantagernas Greenwood på den östra sidan av Mississippifloden men det var i New Orleans han fick fart på blueskarriären under namnet Guitar Slim. Det var där han spelade in sin största hit ”The Things I Used to Do”, producerad av Ray Charles och sedermera utnämnd av Rolling Stone till en av de låtar som formade rockmusiken. Guitar Slim spelade in för flera bolag, men ”The Things I Used to Do” gavs ut av legendomspunna Specialty Records, samma bolag som gav världen Little Richards mest omvälvande inspelningar. Med över en miljon sålda exemplar – en imponerande siffra 1953 – blev det en av Specialtys största försäljningssuccér någonsin.
Guitar Slim inspirerades kraftigt av T-Bone Walker, men hans stil var inte lika sofistikerad som förebildens. Han blev snabbt känd för sin färgstarka framtoning och vilda scenstil och väckte ytterligare uppseende genom att vara tidigt ute med att förvränga gitarrljudet med distorsion. Det gav hans skivor ett grusigt, ruffigt sound långt innan rockmusiken upphöjde det till norm.
”The Complete Releases 1951-58” är egentligen en återutgåva av en samling utgiven som CD-R av det halvt tveksamma Jasmine Records för några år sedan, men såhär inflytelserik musik – Guitar Slim har inspirerat gitarrister från Buddy Guy över Jimi Hendrix till Frank Zappa – förtjänar en ordentlig utgåva. Då skivan mycket riktigt innehåller allting som Guitar Slim gav ut från de första inspelningarna som Eddie ”Guitar Slim” Jones & His Playboys till de sista med Lloyd Lambert’s Orchestra – spänner den från upptempostunsen i ”Crying in the Morning” och ”Certainly All” till den rätt typiskt rullande New Orleans-rhythm & bluesen i den visserligen rätt banala ”Hello, How Ya’ Been, Goodbye”. Men allra bäst var Guitar Slim när han sänkte tempot och höjde disten, som i den självbiografiska ”The Story of My Life”, den skitiga och blåsförstärkta ”Trouble Don’t Last” och redan nämnda ”The Things I Used to Do”.
Tyvärr kom Guitar Slims vidlyftiga livsstil fort ikapp honom. 1959 begravdes han trettiotvå år gammal på en liten småstadskyrkogård i Louisiana. Då hade hans svåra alkoholism och hedonistiska leverne satt stopp för en karriär som annars hade kunnat ta honom hur långt som helst.