av Linda Bönström
FIONA APPLE: ”Fetch the Bolt Cutters” (Epic)
Fiona Apple körde ett långt race med inspelningen av sitt femte album ”Fetch the Bolt Cutters” – hela fem år för att vara exakt – och tanken var att plattan inte skulle komma förrän senare i år. Men på grund av covid-19 valde hon likt en del andra musiker att flytta fram utgivningen. Och ärligt talat hade Apple antagligen inte ens behövt dra ut på det hela men hur ska man klaga på det när det visar sig att hon återigen har lyckats med något rent briljant?
Hittills i år har ”Fetch the Bolt Cutters” snabbt blivit albumet jag lyssnat mest på, utan konkurrens, och musiken tycks hela tiden leda till att nya lager visar sig. Fiona Apple är tilldragande på många sätt, hennes röst är så säregen till det att till och med det ledsamma och ömma i texterna blir starka och självständiga – utan minsta lilla ånger eller ursäkt. När jag lyssnar faller sig ibland en jämförelse med PJ Harvey i sitt uttryck. Men ändå inte: Apple och ”Fetch the Bolt Cutters” är helt självgående och unika.
I låten ”Under the Table” fångar Apple vad plattan egentligen handlar om: sin egen självständighet och vad interaktion med andra kan leda till för slags förändringar.
”I would beg to disagree, but begging disagrees with me
I told you I didn’t want to go to this dinner
You know I don’t go for those ones that you bother about
So when they say something that makes me start to simmer
That fancy wine won’t put this fire out, oh
Kick me under the table all you want
I won’t shut up”
Förändring men också en slags hyllning till människor som påverkat henne – på gott och ont – är vad som driver plattan framåt. Apple är personlig och döljer inte sin egen historia med allt från mobbare till kärlek.
Jag vet inte om det stämmer att benet efter en död hund använts som slagverk, men säregen är ”Fetch the Bolt Cutters” i vilket fall.