av Jenny Franke
Jenny Franke har mött upp med sex musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Filippa Hedberg.
Då klarinettmusiken ligger mig mycket varmt om hjärtat tycker jag att Filippa Hedberg förtjänar uppmärksamhet som ung blåsare. Lägg namnet på minnet och håll utkik efter henne i framtiden!
Hur kom du in i musiken:
– När jag var liten bodde jag i England, och gick på en skola med körprofil. Jag fullkomligt älskade musiklektionerna! Precis som många andra kom den lokala musik- och kulturskolan för att visa upp instrument.I samma veva introducerades jag för maestro Martin Frösts Brahms-album. Jag minns särskilt att jag lyssnade på första satsen i klarinettrion och sonaten i E♭-dur. Jag blev helt förälskad vid klarinettens ljud! ”Det instrumentet vill jag spela!”, tänkte jag. Här står jag, sex år senare, och spelar just den magiska repertoaren.
Minns du din första instrumentpedagog?
– Jag kommer absolut ihåg! Min fantastiskt uppmuntrande kör- och musiklärare i England, mrs. Marion Maxey. Och självklart, min nuvarande klarinettlärare Tomas Agnas.
Märkligaste spelningen?
– Jag har tyvärr ingen riktigt märklig konserterfarenhet, däremot har jag en pinsam en. Jag skulle spela på en elevkonsert, jag var sist ut och jättenervös. När jag spelade första frasen, i detta sjutton minuter långa stycke, sprack mitt rör mitt itu! Där stod jag, förfärad och andfådd, och började kicksa rejält. Som tur var lyckades jag byta rör under ett mellanspel. Note to self: Ta alltid med ett extra rörblad.
Vad är aktuellt för dig nu?
– I vår tar jag studenten från Musikkonservatoriet i Falun, sedan bär det av mot nya äventyr – musikhögskola!
Favorit bland julmelodier/sånger och varför?
– Jag uppskattar mycket av den klassiska körmusiken, i synnerhet carols, en nostalgisk tillbakablick från tiden som korist. Annars är jag väldigt förtjust i juljazz.