fredag, juli 3

FEM FRÅGOR MED JENNY FRANKE: ANNA STEINHOLTZ, KELTISK HARPA

av Jenny Franke

Jenny Franke har mött upp med sex musiker för att ställa fem frågor var. Nu under julveckan publicerar en frågesession om dagen! Idag: Anna Steinholtz.

Anna Steinholtz spelar keltisk harpa och har medverkat på flera skivor i olika genrer.

Hur kom du in i musiken?
– Jag växte upp omgiven av musik. Det var Beethoven på pappas stora svarta flygel, Mozart på morfars klarinett, jazz på farbrors kontrabas och stämmor som behövde sjungas.

Minns du din första instrumentpedagog?
– Jag minns cello-Ove, flöjt-Olle, piano-Annika och flera missmodiga sångfröknar, och de hade det inte lätt – jag var ingen flitig elev. Lusten att försjunka i övandet kom först när jag i vuxen ålder hittade fram till harpan.

Din märkligaste spelning?
– Ett minne som sticker ut är en bilresa mot lantlig kyrkokonsert genom tysk landsbygd i pytteliten bil i vilken jag och min bandkamrat bara fick plats genom att ligga diagonalt slingrade kring harpfodralet i ergonomiskt helt förkastliga poser, jag med vänsterbenet halvt ur led. Vår oerhört vänliga värdinna miste under tidspressen helt det lilla hon hade av lokalsinne och körde oss först till fel by, vilket vi märkte först när vi vecklat ut oss och rusat in i kyrkan med harpa och allt. När vi till sist kom till rätt by och kyrka hade vi omkring elva minuter till godo, och störtade in genom porten med harpfodralet mellan oss som en murbräcka. Själva konserten minns jag inte mycket av, men den gick nog jämförelsevis odramatiskt till, bortsett från den inledande hjärtklappningen..

Vad är aktuellt för dig nu?
– Att hitta tillbaka till det lustdrivna prestigelösa jammandet och det egna musikskapandet efter ett kul, lärorikt och tidskrävande projekt med svensk och irländsk folkmusik.

Slutligen: Favorit bland julmelodier/sånger och varför?
– ”Det är en ros utsprungen” i sättningen av Michael Praetorius från 1609. Texten är både djupt allvarlig, ömsint, andäktig och jublande hoppfull, och den gick den rakt in i mig när jag var mycket liten och kom att bli ”rot och stam” för min julkänsla genom åren. Min kärlek till den har nog också en tidig rot i Praetorius sköna flätverk av stämmor kring den vackra melodin.