torsdag, januari 18

EMINEM – REVIVAL


Av Linda Bönström

EMINEM: ”Revival” (Shady/Interscope/Aftermath)

”Revival” innehåller ingredienser för en katastrofal hiphopskiva: sentimental, samplad, full med popartister, låtförfattare och genuin självreflektion. Men på något sätt lyckas Eminem att hålla ihop det hela. Förvisso balanserar plattan på kanten till musikaliskt självmord och kommer antagligen inte bli det album som definierar rapparens karriär, en del menar till och med att detta är slutet på glansdagarna: Eminem har blivit medelmåttig. Jag säger att Eminems ”Revival” snarare är en vuxen skiva med ett ovanligt djup – och att det sticker i mångas ögon. Och öron.

”Revival” gick ut starkt som nummer ett på topplistor i bland annat USA, England och Australien men lyckades inte behålla placeringen särskilt länge. Redan i november förra året släpptes första singeln, ”Walk on Water” med Beyoncé, och jag kan inte minnas när jag senast hörde en låt av Eminem spelas i radio och i affärer. Tyvärr är det inget positivt, snarare rör det som om att vara bakgrundsmusik, den går in och ut utan att lämna något särskilt intryck mer än att texten i sig är fin. Jag hoppar hellre direkt till spår två, ”Believe”, kanske nostalgisk och något sparsmakad men här ställs den stora frågan: Tror vi fortfarande på Eminem och hans genialitet? ”Revival” ger inget tydligt svar. Emellanåt känner jag rentav att det blir för mycket ursäktande, de återkommande tillbakablickarna till sönderslitna familjeband och den sorg han orsakat sina barn och den destruktiva relationen med tidigare frun Kim Scott. ”Bad Husband” (med X Ambassadors) ”River” (med Ed Sheeran) och ”Need Me” (med P!nk) – vänj dig! Men så kommer de skinande, sentimentala ”Castle” och ”Arose” och det känns helt rätt.

”Revival” är Eminems mest politiskt drivna skiva hittills, rasismen i USA (”Untouchable”) och – naturligtvis – president Trump (”Like Home” med Alicia Keys) får sitt. Trots att det är fyra år sedan senaste skivan ”The Marshall Mathers LP 2”, som i övrigt var en riktigt bra platta, så är ”Revival” inte en återuppväckelse av Eminems talang utan snarare ett återuppfinnande. Vi kan antagligen glömma Eminems storhetsdagar med alias som Slim Shady, och ärligt talat känns det gott nog. Det är dags för Eminem att hitta nya sätt att levererar briljant rap och ”Revival” är en bra början.