av Peter Sjöblom
ELI ”PAPERBOY” REED: ”99 Cent Dreams” (Yep Roc)
När Eli ”Paperboy” Reed flyttade till Clarksdale, Mississippi för över sjutton år sedan flyttade han till den heliga bluesmark där hans musikaliska rötter ligger. Omgiven av de många bluessyltor som kallas juke joints kunde han studera sin favoritmusik på plats, och erfarenheterna av vistelsen tog han med sig tillbaka till sitt Boston via ett annat blues-Mecca – Chicago.
Nu är han inne på sin sjätte platta, och ”99 Cent Dreams” följer i spåren efter hans tidigare skivor med muskulös soulblues som avslöjar inspiration från både Little Milton och Geater Davis. Det är inte förvånande att salig Sven Zetterberg nämnde Reed som en av de få nya artister han gillade – de har vissa likheter i både sångstil och förhållningssätt. Zetterberg nådde visserligen djupare ner i själen, både sin egen och lyssnarens, men det är ofrånkomligt att Eli ”Paperboy” Reed har fallenhet för det han gör. Jag föredrar plattorna ”Walkin’ and Talkin’ and Other Smash Hits!” och ”Roll with You”, men ”99 Cent Dreams” är definitivt bättre än det avtändande försöket att uppdatera soundet på förrförra skivan ”Nights Like This”.
Så ”99 Cent Dreams” är en bra skiva, bara inte Eli ”Paperboy” Reeds bästa. Oavsett bekräftar den att soul och blues sitter betydligt djupare än pigmenten i huden.