lördag, september 19

CANTONA GUT SYSTEM – YOKO: THE BEST BEATLE

av Peter Sjöblom

CANTONA GUT SYSTEM: ”Yoko: The Best Beatle” (Fanfar!/Border)

Skivan med den underbart provokativa titeln ”Yoko: The Best Beatle” (förutsatt att man är lättprovocerad) är Cantona Gut Systems första, men duon är inte så okänd som det kanske kan tyckas. Både Robert Johnson och Johan Skugge kommer från relativt nyligen nerlagda Robert Johnson & Punchdrunks, och detta nya projekt kan ses som den naturliga utvecklingen av vad det hyllade instrumentalbandet gjorde framför allt mot slutet. Soundtracks till gamla italienska skräckfilmer som aldrig gick upp på bio är förstås en given referens, men Cantona Gut System lägger till ännu mer dystopiska schatteringar. Skräcken har inte längre Dario Argentos starka färger utan går i blåsvarta, nästan monokroma svårdifferentierade nyanser. Det här är så nära Sverige kommer Suicides debutplatta och Chrome runt tiden för ”Red Exposure”.

Robert Johnsons karaktäristiska gitarrsound är nästan helt dekonstruerat till ett industriellt läte, som sågblad som hopplöst slirar mot ogenomtränglig metall från kollapsade konstruktioner. De elektroniska ljuden som är grunden i musiken låter som att den kommer från uråldriga apparater men på samma gång som att undergången redan har ägt rum. När Tonbrukets Johan Lindström kommer in i avslutande låten ”Mex Pistols” med en steel guitar-slinga som låter som en gengångare

från någon gammal Hawaii-platta innan även den zombifieras till ännu ett hot bland många på ”Yoko: The Best Beatle”, är det som en spefull grimas som påminner om något oåterkalleligt vackert.

Att upplösa ett så firat band som Punchdrunks och sedan komma tillbaka med någonting som är ännu starkare, ännu mera nådlöst, ännu mer visionärt är både modigt och lovvärt. Att det sedan är det bästa jag hört från Robert Johnson överhuvudtaget gör självklart bara bedriften ännu större.