av Peter Sjöblom
BENGT BERGER & BITTER FUNERAL BEER BAND: ”Praise Drumming” (Dragon)
Lyckligtvis fanns det ett och annat som lyfte åttiotalet ur sitt erbarmeliga elände, både inom jazzen och rocken. Och bortom. Sådant som Bitter Funeral Beer Band som håller än idag och som gör att man kan om kanske inte just fördra, så i alla fall lättare förtränga årtiondets mer osmakliga yttringar. Det är egentligen bara sopransaxen och den bandlösa basen som här och där låter antyda att ”Praise Drumming” spelades in 1986 (och gavs ut året därpå). Generellt sett har den sin fräschör i behåll.
Å andra sidan är det inte konstigt att ”Praise Drumming” är så bra som den är då flera av tidernas bästa och mest vidsynta svenska musiker medverkar, bland dem Anita Livstrand, Thomas Mera Gartz, Sigge Krantz, Bengt Ernryd och – förstås! – kapellmästaren själv: Bengt Berger. Namn som redan de avslöjar hur svårkategoriserad skivan är. Med sin klara påverkan från västafrikansk musik skulle man i brist på bättre – och mindre anstötliga – ord kunna klassa ”Praise Drumming” som världsmusik, men det här finns stora mängder av jazz och något mindre mängder av europeiskt avantgarde – inte är det väl bara jag som hör franska Urban Sax titta fram i den rytmiskt slingriga ”Twisted Pattern”?
Men vad musiken består av är inte lika betydelsefullt som vad den uttrycker. Det är uttrycket och energin i detsamma som gör ”Praise Drumming” så livskraftig och obunden av tiden, som förlänar den samma uppfriskande frihetskänsla som närbesläktade och likaledes kosmopolitiska skivor av Archimedes Badkar, Bolon Bata och Anita Livstrand. Vilket inte alls är konstigt då det i flera fall är samma musiker som spelar på alla skivorna.
Det är en sann välgärning att Dragon till sist har kommit sig för att återutge skivan. Under de trettio år som har gått sedan den fanns enkelt tillgänglig har den hunnit växa till en eftersökt och obehagligt dyr platta på andrahandsmarknaden. Trettio år som alltså inte märks i denna evigt unga musik.