av Peter Sjöblom
BECHES INDIAN BREW: ”Beches Indian Brew” (Country & Eastern/Naxos)
Trummisen Bengt Berger är en av de svenska musiker som jag har allra djupast respekt för. Hans passion och integritet som musiker, rentav visionär, går inte att ifrågasätta. Hans medverkan på oräkneliga skivor gör honom dessutom till en nyckelperson inom den svenska utforskande musiken från början av sjuttiotalet fram till idag, från G.L. Unit, Arbete & Fritid, Don Cherry, Turid, Archimedes Badkar, Spjärnsvallet, Bitter Funeral Beer Band, Bolon Bata och till och med Dag Vag och Imperiet, till idag aktiva musikergrupperingar som Berger Knutsson Spering och, framför allt, Beches Brew vilkas utgivning säkras av Country & Eastern, det skivbolag som Berger är med och driver och som jag så fort tillfälle ges gärna nämner som Sveriges absolut bästa. För vilket annat bolag har en utgivning som kan mäta sig med Country & Easterns frisinnade, egensinniga och kvalitativt finkalibrerade katalog av, som de själva kallar det, al dente-musik?
Bengt ”Beche” Berger är primus motor i Beches Brew, en konstellation som har det elastiska kollektivets alla möjligheter. Enklare uttryckt ser gruppen olika ut beroende på vad de vill åstadkomma vid varje enskilt tillfälle – den här gången ligger betoningen på den indiska musik som Berger är stor och entusiastisk kännare av. Beches Indian Brew har följdriktigt nog turnerat i Indien, men denna första skiva under det namnet är inspelad live i Stockholm, Malmö och Umeå förra året. Besättningen är sedvanligt imponerande; återkommande Brew-medlemmar som Thomas Gustafsson, Sir Thomas Jäderlund, Jonas Knutsson, Livet Nord, Stefan Bellnäs, Göran Klinghagen och förstås Berger själv kompletteras av Lise-Lotte Norelius, de indiska musikerna K.U. Jayachandra Rao, B. Shree Sundarkumar, systrarna Akkarai och ghananen Doe Kushiator. Det säger nästan sig självt att det redan från början så spänstiga Beches Brew får extra muskelstyrka av den utökade sättningen. ”Beches Indian Brew” är en kollektiv prestation, en samlad strävan, men med utrymme för de enskildas avvägda briljans.
Musiken är mångskiftande men inte spretig; den fullkomnas av lager på lager av främst jazz, folk och indisk konstmusik som alla sammanfaller till en färg- och slitstark helhet. ”Beches Indian Brew” följer en naturlig puls där det uppsluppet ivriga (som ”Kakraba High Five”), det förundrat reflekterande (som ”Dagar, djur”) och det uppfordrande svängiga (som ”Ewe Song”) harmonierar så väl att skivan känns på tok för kort, trots att den ändå är en timme lång (vilket är alldeles för långt för väldigt många andra skivor).
Det är svårt att hitta någonting som just nu är lika stimulerande och inspirerande som ”Beches Indian Brew”.