tisdag, april 24

ALLT LJUS PÅ RONDO – 20 ÅR MED KROGSHOWER

av Belinda Graham (foto: Belinda Graham)

Vad är absolut roligast? Vad är höjdpunkten i en karriär? När Tomas Ledin samtalar med Marianne Rundström på Bokmässan i Göteborg om sin nya bok, en musikbiografi med titeln ”Inte ett moln så långt ögat kan nå”, så kommer de in på guldkorn i karriären. Bland världsturnén med ABBA, ANC-galan och Rocktåget finns också att sätta upp en egen krogshow. Många artister säger liknande saker: att det känns som en utmaning att göra en krogshow, men att det är väl värt satsningen, för det är så roligt och tillfredsställande när allt klaffar. Och man kommer nära publiken. Det blir en upplevelse för livet.

Ledins ”Showtime” är en av många hyllade produktioner som haft sin premiär på Rondo, som i år fyller tjugo år som plats för krogshower. Men som plats för musik och dans har stället en ännu äldre historia. En riktigt söt historia.

Rotundan öppnades som danspalats den 10 januari 1940 och här spelade alla Sveriges största dansband. På marken där danspalatset byggdes låg det tidigare ett sockerbruk och 1956 byggdes Rotundan om för att två år senare ändra namnet till Rondo. Utmärkande i dess historia är exempelvis att Melodifestivalen med Carin Hjulström som programledare sändes här 1990.

År 1997 byggdes Rondo om till showkrog och det är nu för tiden just krogshowerna som man kopplar ihop med stället. Regi, manus, ljuseffekter, scenografi, koreografi, artister… Rondo letar upp det mesta av det bästa och artistutbudet har varit brett. Det är vanligast med soloartister på krogshowerna, men några band finns också med på listan. Lena Philipsson, Nanne Grönvall, Lill-Babs, After Dark, Sven-Ingvars, Christer Sjögren och Kikki, Bettan & Lotta och givetvis Tomas Ledin har alla gjort bejublade krogshower här.

Tjugo år med Rondos krogshower och det är dags för MONO att lista de fem största guldkornen ur historien!

Guldkorn nr. 5 – AFTER DARK: ”This Is It!”
Regi och manus: Christer Lindarw och Kent Olsson. Premiär hösten 2016.

After Darks ”This Is It!” hade premiär på Rondo hösten 2016 och nu går showen på Oscarsteatern – passa på att se ”This Is It!” som är After Darks avskedsföreställning. Om inte Christer Lindarw ändrar sig. Men just nu finns inga planer för mer After Dark efter den 16 december 2017. (Läs mer om After Dark och ”This is it” här.)


Guldkorn nr. 4 – BO KASPERS ORKESTER: ”Allt ljus på oss”
Regi: Hans Marklund. Manus: Anders Lundin. Premiär: Hösten 2017.

”Allt ljus på oss” går just nu på Rondo fram till den 16 december. Bo Kaspers firar sitt tjugofemårsjubileum med att för första gången sätta upp en krogshow men kanske var det ödesbestämt att det skulle bli av. Alla vägar tycks gå till Rondo. ”Det känns så rätt”, förkunnar bandet från scen och kan det göra annat när musiken är bra och allt är perfekt! (Läs mer om Bo Kaspers Orkester och ”Allt ljus på oss” här.)


Guldkorn nr. 3 – NANNE GRÖNWALL: ”Vild”
Regi: Hans Marklund. Premiär: Hösten 2008.

Året är 2008. Nanne Grönvalls första krogshow med titeln ”Vild” var egentligen inte speciellt vild utan trivsam och inkluderade massor av allsång och taktfast stampande. Grönvall hade hela tiden publiken med sig. Massor av unga fans fanns på plats och hon var en stor barn- och ungdomsfavorit. Grönvall själv var ett energiskt litet krutpaket som bytte kläder mellan nästan varje nummer och utstrålade kärlek till hela publiken – och en varm atmosfär spred sig.

Även låtar som vanligtvis inte är fullträffar höjdes något enormt av utförandet och showandet. Scenografin var också perfekt, öppningsnumret när Grönvall kom ut ur en Piet Mondrian-tavla var utsökt – själv är hon ju allt annat än fyrkantig och med tre färger, kontrasten var perfekt! Fyra fenomenala dansare hjälpte till att höja helhetsintrycket, men framförallt var det Grönvall själv som bar showen på sina späda axlar – eller snarare höga klackar. Scen- och klädbyten duggade tätt. Publiken sjöng glatt allsång till ”Pissenisse” och hummade med i ”Håll om mig”. Det gick inte att hålla sig. Det var omöjligt att inte falla pladask.

Guldkorn nr. 2 – TOMAS LEDIN: ”Showtime!”
Regi: Edward af Sillén. Premiär: Hösten 2011.

Tomas Ledins allra första krogshow hette kort och gott ”Showtime!” och han var kung på Rondo från början till slut i en visuell fest där hela Ledins liv presenterades i bilder och toner – givetvis fanns många folkkära hits med. Musikaliskt mums-mums med andra ord!

Det roligaste ögonblicket i showen var när Ledin skarpsynt analyserade det svenska musikaliska sjuttiotalet med orden: ”Solidariteten de talade om gällde inte artister som mig.”

Det märkligaste ögonblicket var när det plötsligt blev allsång till Ted Gärdestads ”Satellit”. Tomas Ledin kom tvåa i Melodifestivalen samma år som ”Satellit” vann – men Ledin drog den verkliga vinstlotten när han träffade sin blivande fru och ABBA-Stikkans dotter Marie Andersson för första gången och fick skivkontrakt. På samma bolag som Gärdestad.

Sommaren är kort men Ledins succé på Rondo varade länge. Det blev fyrtiotre extraföreställningar, förutom de ursprungliga femtioåtta. ”Showtime” gav Ledin blodad tand och den 18 januari 2018 är det dags för hans nästa krogshow på Rondo, ”Skarpt läge”.


Guldkorn nr. 1 – LENA PHILIPSSON: ”Min drömshow”

Regi: Fredrik Rydman. Premiär: Hösten 2012.

När Philipsson var liten – före Idol och X-factor – var drömmen att bli stjärna ungefär lika realistisk som att åka till månen. Speciellt när man bodde i Vetlanda och sydde sina egna kläder. Så det var rimligt att hon öppnade sin drömshow 2012 med ett spektakulärt månlandningsnummer där ett helt hav av astronauter hyllade henne.

Med ”Min drömshow” firade hon det kvartssekel som folkkär entertainer som gått sedan melodifestivalsgenombrottet med ”Dansa i neon”. Lena Philipsson intog Rondo med pompa och ståt i ett mycket påkostat kalas. Under en magisk, glittrande fest fick publiken verkligen fick komma nära stjärnan. Den runda roterande scenen höjdes upp, upp, upp som lager i en jättelik tårta (genialiskt!) och publiken kom så nära Philipsson att de kunde röra vid henne – hon är inte rädd för publikkontakt.

Scenografin av Ernst Billgren var både vacker och spektakulär, dansgruppen Bounces koreografi var perfekt och det lättsamma och roliga manuset passade den ironiska stjärnan Philipsson. Med det bästa med hennes ”Drömshow” var att vi både kände igen oss och fick något nytt, med låtarna upphottade och i nya glittriga kostymer.