fredag, november 16

Å – ÅNYO

av Peter Sjöblom

Å: ”Ånyo” (Å)

Ås musik har en betydligt dunklare grundton än vad Finn Öhlunds explosivt färgglada omslag låter påskina – detta är progressiv rock som står närmare jättekast och mörka skogar än daggfriska morgnar och soliga ängar. ”Ånyo” är gruppens andra platta och såsom föregångaren fysiskt utgiven på enbart LP. Precis som på förstlingsverket från 2014 är Å en trio centrerad kring sångaren och gitarristen Joel Öhlund, och precis som sist medverkar blåsarmaestron Roland Keijser som extramusiker.

Men det intressanta med ”Ånyo” är inte likheterna med debutskivan utan skillnaderna mot den. ”Å” hade många lovande ansatser men kändes lite trevande och ofärdig. Tre år senare har trion mognat anmärkningsvärt. De har skaffat sig ett helt annat självförtroende vilket omedelbart hörs i att musiken har blivit både tyngre och mer utmejslad. Låtarna är klart mer distinkta än förra gången – hör till exempel ”Satan på gatan” som låter som en överraskande kombination av Doors, Robyn Hitchcock och Mikael Ramel. Säkra på låtarnas struktur kan Å både tänja ut dem och hålla dem koncisa, allt efter vad som är mest effektivt för stunden. Kommunikationen mellan medlemmarna är mer direkt och ger en större kollektiv enighet vilket självklart också har positiva effekter på musiken; det skapar en frihetskänsla som är relativt ovanlig bland svenska nyproggband som annars gärna hakar upp sig på det minutiöst arrangerade och sällan verkligen vågar kasta sig ut i det farofyllda ögonblicket.

Jag vet inte om det är rimligt att tänka sig att Å kan ta ett lika stort kliv till nästa platta som de gjort från debuten till ”Ånyo”, men det är egentligen inget estetiskt krav som de behöver känna sig tvungna att uppfylla. De har redan hittat en plats där de kan tillgodogöra sig näringen ur den sjuttiotalsprogg de helt uppenbart älskar och omvandla den till något som inte känns konserverat utan personligt och livskraftigt. Men min känsla är trots allt att Å är ett band som kommer att fortsätta befinna sig i rörelse, och även om det är girigt att redan nu se fram emot nästa platta så är det precis det jag gör. Med ”Ånyo” visar Å att de är ett band att inte släppa taget om.

One Comment

Comments are closed.