onsdag, augusti 5

SKIVOR SOM KOM UNDAN

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 6: HUMAN SEXUAL RESPONSE

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 6: HUMAN SEXUAL RESPONSE

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom HUMAN SEXUAL RESPONSE: ”In a Roman Mood” (Passport, 1981) Vissa band är så nära förknippade med en viss låt att resten av vad de har gjort skjuts så långt mot bakgrunden att man knappt längre kan se den. I fallet Human Sexual Response heter låten ”Jackie Onassis”. Nu kanske inte det säger så mycket det heller eftersom Human Sexual Response är ett relativt okänt band överhuvudtaget. Hemma i Boston var de visserligen stora lokala hjältar – och är fortfarande det att döma av deras oregelbundna men bejublade återföreningar – men i vår del av världen är deras ryktbarhet mest begränsad till den lyssnarkrets som särskilt intresserar sig för amerikansk artpunk och annan skarpt vinklad rockmusik kring slutet av sjuttiotalet. Nu tycker jag själv inte att ”Jackie Onassis” är sä
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 5: BANGLES

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 5: BANGLES

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom BANGLES: "All Over the Place" (Columbia, 1984) Vän av ordning kanske undrar vad Bangles har att göra i Monos sektion för bortglömda, förbisedda och förnekade skivor. De var ju så framgångsrika och prickade in hits både här och där. Det stämmer naturligtvis, så undran är berättigad. Men om jag ber er att på stående fot nämna tre av deras mest kända låtar, vilka skulle ni välja? ”Walk Like an Egyptian”? ”Manic Monday”? ”Eternal Flame”? Ingen av dem finns med på ”All Over the Place”. Om vi vänder på det – hur många av er kan på uppmaning och utan att googlefuska namnge tre låtar från just den skivan? Nä, jag tänkte väl det. Kioskvältarskivorna som ovan nämnda låtar kommer ifrån, ”Different Light” från 1986 och ”Everything” från 1988 uppstod inte i ett vakuum. De h
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 4: PETER HAMMILL

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 4: PETER HAMMILL

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom PETER HAMMILL: "...and Close as This" (Virgin, 1986) Jag både avundas och lider med den som ännu inte har upptäckt Peter Hammill, och det av samma anledning. Han har gett ut så fruktansvärt mycket skivor och väldigt många av dem är ingenting mindre än fenomenala. Var ska nykomlingen börja? Man kan inte ge något enkelt svar på det för inte nog med att mängden skivor är överväldigande, de skiftar ganska mycket i stil och tilltal. Faktum är att till och med många mer garvade Hammill-lyssnare begränsar sitt intag. Flera jag känner drar gränsen vid slutet på sjuttiotalet, och som stresshantering inför den väldiga diskografin är det helt begripligt men det innebär samtidigt att man missar början på Hammills åttiotal vilket är synd eftersom han, överraskande nog för en sjut
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 3: THE KINKS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 3: THE KINKS

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom THE KINKS: ”Sleepwalker” (Arista 1977) Genier har det också lite taskigt ibland. Som Ray Davies. Han hade det verkligen inte så festligt 1973. Privatlivet har alltid varit lite trassligt och han har väl aldrig varit så jättebra på att hantera nära relationer – titta bara på den livslånga hatkärlekskonflikten mellan honom och brodern Dave. Själv har Ray sagt att han är lätt att älska men omöjlig att leva tillsammans med. Något som hans första fru Rasa när som helst kan bekräfta. De gifte sig redan 1964, samma år som The Kinks slog igenom med ”You Really Got Me”, men i juni 1973 stod hon inte ut med Rays lynnighet längre. Hon tog parets båda döttrar och lämnade hon honom, på hans 29-årsdag för att – som Dave Davies formulerade det – ”vrida om kniven lite till”. Kata
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL 2: FALCONS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL 2: FALCONS

SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom FALCONS: Flamin (Rebel, 1982) Trots att den finske regissören Aki Kaurismäki tog i allt vad han orkade lyckades han inte göra Leningrad Cowboys till den karikatyr han menade att de skulle bli. För istället för att parodiera finsk rock skapade han ett skrämmande ackurat mellansteg mellan Hurriganes och Lordi. Clownerna i Lordi behöver inte beskrivas närmare eftersom knappast någon kunde undgå dem i samband med att de vann Melodifestivalen 2006. Hurriganes däremot är det möjligt att bara vi stackare som var på plats under sjuttiotalet när bandets rakrörade raggarrock med jeansjackan inpyrd av utspilld mellanöl och moppekällarens bensinångor var som mest framgångsrik. Men andra kanske i gengäld minns Hanoi Rocks som i princip var ett Hurriganes med glamrockar-rougen tjo