söndag, oktober 25

SKIVOR SOM KOM UNDAN

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 27: KAREN BETH

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 27: KAREN BETH

ARTIKLAR, NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom KAREN BETH: "The Joys of Life" (Decca, 1969) Den mest träffsäkra jämförelsen man kan göra med Karen Beth är med en annan Karen – Dalton. Bägge har röster som är sötbeska som anis och oliver, men där Dalton sjunger med ett märkligt sprucket läckage, som en glappande respirator, har Beths stämma en större hållfasthet. Dalton lider men av sina förebilder, inte minst Billie Holiday, medan Beth sjunger oanfrätt av ideal. Kanhända som ett arv från jazzen låter Dalton självmedveten och -belåten, medan jag hör motstridig sorts plågad aningslöshet i Beths klang. ”Den strömmar genom mig som energin strömmar genom jorden och upp i trädet”, har hon en gång sagt om sin sång. Dalton står jag bara inte ut med men Beth kommer nära mitt hjärtat. Men det är Karen Dalton som fåt
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 26: THORINSHIELD

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 26: THORINSHIELD

ARTIKLAR, NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom THORINSHIELD: "Thorinshield" (Philips, 1968) Har ni någonsin funderat på varför vissa skivor i en viss stil blir hyllade – ofta med rätta – medan andra lika bra i samma stil negligeras nästan helt? Det har jag. Men jag har aldrig hittat något bra svar på varför det förhåller sig på. Därför kan jag inte förklara varför Thorinshields enda LP inte får ovationer liknande dem som går till The Left Banke och Sagittarius. Folk som älskar stilfullt arrangerad sextiotalspop med melodiös snickarglädje borde knäfalla inför den. Eller i alla fall fröjdas i hjärtat åt den. Med tanke på hur genomarbetad Thorinshields musik är, är det ingen överraskning att flera av medlemmarna redan hade skaffat sig en stadig erfarenhet på Los Angeles musikscen när de startade bandet. Trumm
SKIVOR SOM KOM UNDAN VOL. 25: DYLAN-SPECIAL

SKIVOR SOM KOM UNDAN VOL. 25: DYLAN-SPECIAL

ARTIKLAR, NYHETER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom MONO ringer in det nya decenniet med en specialupplaga av Skivor som kom undan, serien där Peter Sjöblom ger upprättelse åt underskattade och förbisedda skivor. Vanligtvis behandlar en skiva i varje del, men i denna volym 25 levererar han ett försvarstal för ett fempack oförtjänt negligerade Dylan-plattor. Bob Dylan har redan varit med i den här serien, med ”Saved”, den ofta nedsablade mittenskivan i hans pånyttfödelsetrilogi från åren 1979-81. Men med sin digra produktion har Dylan naturligtvis fler alster i sin kanon som av en eller annan anledning kommit att förbises och/eller bespottas. Så pass många att det är på sin plats att göra en Skivor som kom undan-special med fem av dessa. Somliga Dylann-skivor är helt omöjliga att försvara, särskilt från hans oin
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 24: EXPRESSOS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 24: EXPRESSOS

ARTIKLAR, NYHETER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom EXPRESSOS: ”Promises and Ties” (WEA, 1981) Det spelar ingen roll hur många listor över de bästa powerpopskivorna jag läser, för den engelska kvartetten Expressos – utan bestämd artikel – är aldrig med på dem. Kanske för att powerpopen ofta ses som ett amerikanskt fenomen (en hållning jag aldrig begripit), men jag hittar aldrig ”Promises and Ties” på några andra listor heller. Skivan verkar helt bortglömd av alla utom några enstaka entusiaster. Det är synd, ja mer än synd, för den är smäckfull med snärtiga låtar, fulla av melodiska krokar för minnet och ett slagfärdigt sound som i grunden är new wave-igt nerstrippat men också tillåter sig sina Phil Spector-referenser, som i ”Tango in Mono” (snällt av dem att nämna MONO redan 1981!), ”By Tonight” och den helt underba
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 23: MIKE WILHELM

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 23: MIKE WILHELM

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom MIKE WILHELM: ”Wilhelm” (United Artists/ZigZag, 1976) Om jag skulle göra en lista över de coolaste sångröster jag vet skulle Mike Wilhelm absolut vara med på den. (Antagligen skulle Kaleidoscopes Solomon Feldthouse toppa denna imaginära lista.) Så det är inte mer än rätt att Wilhelm för andra gången gör entré i MONO:s artikelserie Skivor som om undan. Första gången var det med gruppen Charlatans som bara gjorde en riktig LP men som gått till historien som San Franciscos första psykedeliska band. Hur det var med psykedelian kan diskuteras – i alla fall beträffande ”The Charlatans” som mer är en uppvisning i turbofierad amerikansk musikhistoria än vad man vanligtvis förknippar med den sinnesutvidgande genren. Och även Mike Wilhelms första soloplatta hamnar i det mer ro
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 22 – ULF LUNDELL

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 22 – ULF LUNDELL

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom ULF LUNDELL: ”Törst” (EMI Harvest, 1976) Jag vet att det är fult att tycka om Ulf Lundell. Särskilt fult blev det i och med debaclet som fortfarande kastar en lång mansgrisskugga över Lundell och som utspelade sig mellan honom och Karolina Ramqvist i slutet av nittiotalet när han skickade ett ytterst plumpt formulerat privat brev till henne som hon sedan lät publicera i boken ”Fittstim”. Genast blev Lundell ett villebråd för den nya generationens feminister; han blev hundhuvudsbäraren framför andra och Manschauvinisten med stort M då han vid det laget var en så stor och etablerad artist – nationalskald enligt somliga – att han mycket enkelt kunde förvandlas till den måltavla som behövdes för att föra ett ideologiskt koreograferat skyttegravskrig. Vad som snabbt
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 20 – THE KOSSOY SISTERS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 20 – THE KOSSOY SISTERS

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom THE KOSSOY SISTERS WITH ERIC DARLING: ”Bowling Green” (Tradition, 1956) När antropologen, mystikern, filmavantgardisten och inte minst skivsamlaren Harry Smith sammanställde sin ”Anthology of American Folk Music” startade han en långsam revolution. För skivbolaget Folkways räkning sammanställde han tre tematiskt uppdelade dubbel-LP med låtar av både svarta och vita artister som han hämtade ur sin privata samling av stenkakor från tjugo- och trettiotalet. Skivorna blev fundamentet för den folkmusik-revival som kulminerade på sextiotalet med Bob Dylan som galjonsfigur. Idag tar vi Dylan för given och det är lätt att glömma bort hur subversivt hans angreppssätt på den traditionella musiken faktiskt var, men lyssna på hur folksången lät under femtiotalet och det b
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 19 – NEIL DIAMOND

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 19 – NEIL DIAMOND

NYHETER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom NEIL DIAMOND: ”Gold – Recorded Live at The Troubadour” (UNI/MCA, 1970) Det är lätt att förstå varför så många rynkar på näsan åt Neil Diamond. Han har sig själv att skylla med sin hårsprejade look, årliga Las Vegas-shower, den kväljande patriotballaden ”America” och andra slippriga popschlagers som man aldrig blir av med. Blotta namnet Neil Diamond ger visioner av strass och pråliga teveshower men det kan vi inte lasta honom för eftersom han faktiskt heter Neil Leslie Diamond på riktigt. Men det fanns en tid när han var en relativt nykläckt låtskrivare som till synes utan ansträngning fick ur sig trovärdig ädelpop. Ingen kan ta ifrån honom äran av den snärtiga ”I'm a Believer” som gav The Monkees en jättehit (och som senare även spelades in av den oefterhärmli
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 18 – COWBOY JUNKIES

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 18 – COWBOY JUNKIES

ARTIKLAR, NYHETER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom COWBOY JUNKIES: ”Whites Off Earth Now!!” (Latent, 1986) Det är väl preskriberat nu. Förresten är det nog ändå ingen som minns att jag i min recension av Cowboy Junkies då nya och väldigt hyllade ”The Trinity Session” från 1988 avfärdande den som musik för trötta lastbilschaufförer. Men ändå. När jag lyssnar på den idag tycker jag fortfarande att deras variant av country är lite väl letargisk. Men å andra sidan har jag själv i denna dag inte ens ett B-körkort. Förmodligen hade jag blivit ännu mer besviken på ”The Trinity Session” om jag hade hört Cowboy Junkies första skiva redan då. Jag tror inte att det var så många som hade det på den tiden, om man inte möjligen var kanadensare såsom Cowboy Junkies själva. Eller rent av kompis med medlemmarna, för ”Whites Of