söndag, februari 25

SERIER

ROCKABILLY-ALFABETET: A-H

ROCKABILLY-ALFABETET: A-H

MUSIKALFABETEN, SERIER
av Peter Sjöblom BILL ALLEN & THE BACKBEATS: ”Please Give Me Something” (Imperial, 1958) Bill Allen lär ha varit ett stort fan av Burl Ives, mannen som gjorde karriär med vattenkammade inspelningar av gamla folksånger. Lyckligtvis lade sig Allen till med ett mindre inställsamt uttryck. Som ung drog han in pengar på att servera läsk och tvätta bilar, och på fritiden spelade han som så många andra amerikanska grabbar baseball och fotboll. Ibland läste han till och med sina läxor. Med tiden startade ett amatörband och lyckade ta sig in på det lokala, sunkiga biker-haket där det arrangerades en talangtävling. Om bandet vann förstaprisets tio dollar är oklart, men gruppen fick i alla fall ett visst rykte om sig som live-band. 1957 gav Allen ut sin första singel, men det är med den andra s
ROCKABILLY-ALFABETET: I-Q

ROCKABILLY-ALFABETET: I-Q

MUSIKALFABETEN, ROCKABILLY, SERIER
av Peter Sjöblom BENNY INGRAM: ”Jello Sal” (Bandera, 1958) Efter att Elvis värvat The Jordanaires blev det mer populärt att använda sig av bakgrundssångare, om man nu inte bara var en hemmapulare vars enda instrumentala tillgångar bestod av ens närmaste tveksamt begåvade kompisar och hönorna ute på gården. Tyvärr gjorde den uppbackande kören mer skada än nytta och dämpade kraften i en bra låt, men i fallet ”Jello Sal” kunde den inte matta Chicago-rockaren Benny Ingrams iver. Den smittar av sig på de andra och framför allt trummisen verkar riktigt uppspelt och driver på låten tills den nästan bubblar över. Det låter som att bandet inte ville sluta spela; hade låten inte tonats ner på sitt bryska femtiotalsvis hade den troligen varit dubbelt så lång av ren spelglädje. Ingram gjorde fle
ROCKABILLY-ALFABETET: R-Z

ROCKABILLY-ALFABETET: R-Z

MUSIKALFABETEN, ROCKABILLY, SERIER
av Peter Sjöblom CHAN ROMERO: ”My Little Ruby” (Del-Fi, 1959) Jag vet inte vilken dom som väntar Robert Lee ”Chan” Romero på räkenskapens dag är men en sak är säker, den fjompiga ”Hippy Hippy Shake” lär inte passera obemärkt när det är dags att summera. Å andra sidan kanske han kan räkna med en viss strafflindring eftersom han också gjorde ”My Little Ruby”. Intressant nog var det just den låten som fångade Sonny Bonos uppmärksamhet. Bono var på femtiotalet knuten till Specialty Records (bolaget som gjorde Little Richard till legend), långt innan han blev en fjärdeklassens-Dylan och tvingade stackars Cher att sjunga horrörer som ”I Got You Babe” inför en glatt applåderande publik. Att han såg potentialen i ”My Little Ruby” gav möjligtvis även Sonny Bono en viss straffreduktion i samba
ROCKABILLY-ALFABETET: AVSLUTNING

ROCKABILLY-ALFABETET: AVSLUTNING

MUSIKALFABETEN, ROCKABILLY, SERIER
av Peter Sjöblom När jag började lyssna på rockabilly som ett direkt resultat av Stray Cats genombrott i början av åttiotalet var det inte lika lätt att få tag i den gamla musiken som det är nu i vår internetbaserade tid. Som många andra var jag hänvisad till kompisars skivsamlingar och det man råkade hitta på skivbörsar och hos de mer alerta skivaffärerna. Det var alltså rätt mycket slumpen som avgjorde vad jag fick tag på. Idag är läget annorlunda – det finns allt från kompletta utgåvor med de kändaste artisterna till myriader av blandplattor med olika inriktning. En del koncentrerar sig på det allra mest svåråtkomliga vilket ofta också innebär den skramligaste, trasigaste och bästa rockabillyn, medan andra i sin tur fokuserar på enskilda skivbolag med en extensiv rockabilly-katalog.
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 13: DEMIS ROUSSOS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 13: DEMIS ROUSSOS

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom DEMIS ROUSSOS: ”Fire and Ice” (Philips, 1971) Man får betydligt fler konstiga ansiktsuttryck till svar än vad man får kompisar om man säger att man gillar Demis Roussos. Det spelar ingen roll om man förtydligar sig och säger att det bara är en (1) skiva det handlar om, för i samma ögonblick som man använder ordet ”gillar” i samma mening som ”Demis Roussos” har man straffat ut sig, slösat bort allt sitt förtroendekapital (i den mån man har något från början) och ännu en gång tänkt att man borde lära sig hålla käften, hela käften och ingenting annat än käften. Jag antar att det redan är kört för mig nu för ni fattar ju vart detta barkar. Jag gillar Demis Roussos. En (1) skiva. ”Fire and Ice”. Förmodligen är alltihop de där Ölandsresornas fel. Vi åkte
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 12: KALEIDOSCOPE

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 12: KALEIDOSCOPE

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom KALEIDOSCOPE: ”When Scopes Collide” (Pacific Arts, 1976) Det är löjligt att prata om perfekta band eftersom det inte finns några sådana. Men den amerikanska gruppen Kaleidoscope kommer bra nära. Med en sällsynt bred palett av influenser och en teknisk skicklighet stor nog att hantera den gjorde de en sorts musik som man inte kan definiera exakt och orimligtvis tröttna på om man en gång har gripits av dess briljans. Dessutom innehåller deras diskografi ett förbigånget mästerverk, redo att upptäckas av den som tränger bakom hörsägen och fördomar. Som om ”världsmusik” var något nytt. När termen börjades användas vitt och brett på åttiotalet hade idén om att kombinera element från olika musiktraditioner redan frodats i årtionden. Tänk till exempel på Incredible S
THE BEATLES – HERE COMES THE SUN

THE BEATLES – HERE COMES THE SUN

BEATLES UNDER LUPP, NYHETER
av Sebastian Wickström Sebastian Wickström fortsätter detaljstudera Beatles – idag är turen kommen till George Harrisons ”Here Comes The Sun”. I det idylliska Surrey står Eric Claptons hus tyst och ensligt medan snön smälter på marken. Träden, blommorna och gräset börjar återigen växa, och ber med ett tyst leende vintern att dra åt helvete. George Harrison hade tröttnat på affärerna i Beatles skivbolag Apple. Det började kännas som att gå i skolan och all business kom ivägen för det han verkligen älskade, att göra musik. En vacker vårmorgon rymmer han till Claptons hus, och tillsammans promenerar de runt i trädgården med gitarrerna vid sin sida. Eric säger att det är något han sällan gör, att det är något som Harrison får honom till, George är liksom en magisk person. De sätte
THE BEATLES – DAY TRIPPER

THE BEATLES – DAY TRIPPER

BEATLES UNDER LUPP, NYHETER
av Sebastian Wickström Sebastian Wickström tar en titt på hur Beatles-låten ”Day Tripper” kom till. The Beatles befinner sig under en enorm press. Med kort varsel behöver de få ihop en ny storsäljande singel. John Lennon och Paul McCartney skriver ”Day Tripper” tillsammans, men Lennon har sagt att det till största delen var hans skapelse, att det var en folklåt som han komponerat flera månader tidigare och som han piffat upp för att den skulle passa singelformatet. Men i sann samarbetsanda erkände han också att både han och Paul hade lagt ner enormt mycket arbete på den och att Paul var låtens huvudsakliga upphovsman. “Day Tripper” var en fras man sade med glimten i ögat i mitten av sextiotalet när LSD var på uppsving, för att göra narr av så kallade ”fair weather hippies”, de
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 11: PEARL HARBOUR

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 11: PEARL HARBOUR

NYHETER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom   PEARL HARBOUR ”Don't Follow Me, I'm Lost Too” (Warner Bros, 1980) Steppdans, tyska bonnläppar och tandläkarrädsla. Det är mer rock'n'roll än man kan tro. Allt tack vare sångerskan med det illustra namnet Pearl E. Gates. Alla karriärer måste börja någonstans men Pearl E. Gates inledde sin som steppdansande boxare med en rockring runt midjan. Nu pågick det i och för sig inte så länge utan tog slut när rock- och performancegruppen The Tubes treveckorsengagemang på anrika Bimbo's 365 Club i San Francisco gjorde det. Gates något originella framträdande var en del av deras show och uppdraget var vinsten i den talangtävling Tubes hade anordnat specifikt för ändamålet. När de upptäckte att hon dessutom hade musikalisk talang fick hon utöver sin egentliga och fa
THE BEATLES – HER MAJESTY

THE BEATLES – HER MAJESTY

BEATLES UNDER LUPP
av Sebastian Wickström Sebastian Wickström berättar om den underliga, 23 sekunder långa låten på ”Abbey Road”, tillägnad hennes majestät, drottningen av England. ”Her Majesty” är en 23 sekunder lång låt i slutet av ”Abbey Road”-medleyt. Om går till iTunes och söker på Beatles-låtarna och sorterar dem efter popularitet hittar du ”Her Majesty” i listans botten. Det har säkert till stor det att göra med låtens längd och kanske andra kvalitéer. Till och med Paul McCartney säger att den är en ”throwaway”, men den är säkert bättre än tusentals andra låtskrivares låtar tillsammans. Paul har sagt att ”Her Majesty” är en låt med en väldigt monarkisk ton men med glimten i ögat. Nästan som en kärlekslåt till drottningen. När John Kurlander, en av studioteknikerna vid den tiden, var uppta