torsdag, maj 24

SKIVOR

FRÖKEN ELVIS – KUNGEN OCH VI

FRÖKEN ELVIS – KUNGEN OCH VI

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman (Foto: Sabina Donsér) FRÖKEN ELVIS: "Kungen och vi" (Fröken Records) Elvis Presley dog år 1977, och sedan var det inte mycket mer med det. ”Moody Blue” var den sista singeln. Efter en följd av hits, inledd med singeln ”That’s Alright Mama” och ”Blue Moon of Kentucky” 1954, följde musik och framträdanden som chockerade och förändrade musikhistorien. Efter att Elvis gjort lumpen i Tyskland kom han hem, mjölkades ur och presterade med enstaka undantag allt mer ointressant musik. Alternativa fakta, Fröken Elvis: I Elvis Presleys senare karriär fanns mycket intressant musik, ofta förbisedd, men nästan inget är översatt på svenska – en guldgruva kanske till och med. De fem fröknarna Elvis utgörs av Camilla Fritzén (sång), Lisa Bodelius (trombon, kontrabas, piano
LAURA MARLING – SEMPER FEMINA

LAURA MARLING – SEMPER FEMINA

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LAURA MARLING: ”Semper Femina” (More Alarming Records) Singer/songwriter-genren har de senaste åren imploderat av sångerskor som wailar livet ur en annars så fantastisk konstart. Laura Marling kommer med sitt sjätte studioalbum ”Semper Femina” och tillsammans med producenten Blake Mills är det ett välkommet avbrott. Den tjugosjuåriga brittiskan har en avskalad men fängslande röst som är svår att värja sig mot – hon behöver inte skrika för att höras. Skivans låtar är både invecklade och okonstlade och Marlings gitarrspel driver på både stråkar och bas. ”Wild Fire” är helt och hållet lysande, med ”Wild Ones” och ”Nothing, Not Nearly” tätt inpå. Titellåten ”Nouel” förklarar meningen med ”Semper Femina”, Virgils latinska poem om kvinnans föränderlighet, och Marli
T.I. – US OR ELSE: LETTER TO THE SYSTEM

T.I. – US OR ELSE: LETTER TO THE SYSTEM

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström T.I.: ”Us or Else: Letter to the System” (Grand Hustle/Roc Nation) Clifford ”T.I.” Joseph Harris Jr. överraskade med sin första fullängdare på tre år, en dubbel-EP. ”Us or Else: Letter to the System” annonserades som ett exklusivt släpp på streamingtjänsten Tidal bara några månader efter EP:n ”Use or Else” vars sex låtar ingår på nya plattan. Projektet är ett stort samarbete mellan en rad artister som exempelvis B.o.B, Killer Mike, Translee, Gizzle, Tokyo Jetz, Ra Ra och London Jae – ”Us or Else: Letter to the System” är i högsta grad resultatet av en kollektiv anstränging. Det är en riskabel idé men att nästan hälften av låtarna tillhör en annan skiva är inget som sticker ut utan ”Us or Else: Letter to the System” hålls ihop av det explicita temat och b
SÄKERT! – DÄGGDJUR

SÄKERT! – DÄGGDJUR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström SÄKERT!: ”Däggdjur” (Razzia/Sony) Annika Norlin är den där musikern som går att kalla för ”doldis”, prisregn och utsålda konserter till trots. Med nya skivan ”Däggdjur”, hennes tredje på svenska, har hon med sin särpräglade röst och förtroliga texter återigen befäst sin plats bland Sveriges musikelit. Med ett gäng musiker bestående av bland andra Henrik Oja (mellontron, gitarr, sång), Ola Klüft (sång), Daniel Berglund (trummor), Jacob Nyström (piano sång) och Lovisa Nyström (sång) har Norlin fångat in det personliga med hjälp av röster från det norrländska indielandskapet. Skivans texter är typiskt norlinska, avskalade men med ett stort innehåll, ett berättande om sorg och glädje, att vara utanför och att höra till, samhällets krav och frihet. För första gång
LITTLE STEVEN – SOULFIRE

LITTLE STEVEN – SOULFIRE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom LITTLE STEVEN: ”Soulfire” (Wicked Cool/Universal) Om Little Steven – eller om man så vill, Steven Van Zandt – idag är mest känd som gitarrist i Bruce Springsteens E Street Band eller som teveserieskådis beror kanske på åldern hos den man frågar, om den tillfrågade växte upp med ”Darkness on the Edge of Town” eller Sopranos. Knappt någon lär nämna honom som i första hand soloartist, och särskilt inte idag då det är närmare tjugo år sedan han senast gjorde en skiva i eget namn. Och sanningen att säga är det mesta han har gjort solo väldigt svårlyssnat idag, inspelat som det mestadels är på åttiotalet och anfrätt av all tidstypisk sound-röta som man kan tänka sig. Bäst är hans renare, starkt soulpräglade debut ”Men Without Women”, utgiven 1982 och inspelad tillsamma
deadmau5 – W:/2016ALBUM/

deadmau5 – W:/2016ALBUM/

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Sebastian Wickström. Foto: Wikimedia Commons & Vintage Synth Explorer DEADMAU5:”W:/2016ALBUM/” (mau5trap) Deadmau5 har sedan länge varit sedd som en gigant inom den elektroniska musiken. Med klubbhits på topplistor över hela världen har han på album efter album visat sitt geni i studion, och det gör han även med sitt åttonde studioalbum ”W:/2016ALBUM/”. Liksom flera av hans tidigare album har den ett underligt och unikt namn. Titlarna refererar ofta till olika teknologiska programmeringstermer och ”W:/2016ALBUM/” är menat att likna en sökväg för filer på en dator. Deadmau5 annonserade det nya albumet för första gången live på Pete Tongs show i BBC Radio 1 den sjunde november och gav samtidigt en intervju där han berättade mer om sin motivation och skapandeprocess. Deadmau
MARTIN HEDEROS – PIANO SOLOS

MARTIN HEDEROS – PIANO SOLOS

RECENSIONER, SKIVOR
MARTIN HEDEROS: "Piano Solos" (Sally Wiola) av Leif Carlsson Martin Hederos, känd från många olik-klingande musikaliska sammanhang som rock med The Soundtrack of Our Lives och jazz med Tonbruket och som duopartner till Nino Ramsby och Sofia Karlsson, framträder här för första gången som pianosolist. Jag har uppfattat Martin Hederos som en mycket inlyssnande musikantisk gruppmusiker. Med piano, klaviaturer, tramporgel och fiolklanger förhöjer han diskret framförandet i alla möjliga sammanhang. Förutom de ovan nämnda spelar han läckra Lennart Hellsing-rim för barn och vuxna, klaviaturer med Mats Gustafssons gigantiska ångvält Fire! Orchestra, och inte att förglömma hans piano- och orgelackompanjemang på Tore Bergers fina CD "I huset långt på landet" (kolla den!). Han har hittill
LISAS – FIDDLE & ACCORDION CONVERSATIONS

LISAS – FIDDLE & ACCORDION CONVERSATIONS

RECENSIONER, SKIVOR
LISAS: "Fiddle and Accordion Conversations" (Sally Wiola) av Leif Carlsson Lisa Rydberg som spelade altfiol på den intrikata skivan Bach på svenska (med Gunnar Idenstam på tramporgel, kolla gärna den) delar här på utrymmet med Lisa Eriksson Långbacka som både spelat balettmusik av den nutida tonsättaren Gavin Bryars och varit på turné med Tomas Ledin. Långsamt och med ljud hämtade ur djupa brunnar skrider, just det skrider, Lisorna till verket. Med en kärv lite avmätt omfamning slingrar de sig om varandra. Värmen är självklar och osentimental, inget att prata om. Jo förresten, i avslutande "Till Moa" sipprar allt lite sentiment in i musikbrygden, eller kanske är det kärlek som rinner över en smula. Det är strävt som en karelsk träkyrka från sjuttonhundra kallt. Hur klingar
EKA TRIO EKA & HURRAKEL! – ANNA LUND PRESENTERAR HURRAKEL!

EKA TRIO EKA & HURRAKEL! – ANNA LUND PRESENTERAR HURRAKEL!

RECENSIONER, SKIVOR
HURRAKEL: "Anna Lund presenterar Hurrakel!" (Hoob Records) av Leif Carlsson Här är två debuter med unga musiker. Den ena verkar vid första genomlyssningen vara en mer traditionellt upplagd jazzskiva, en trio med det improviserande soloinstrumentet i centrum, den andra är mjukt melodibaserad med sammanhållna låtar, mer som många andra nyare jazzskivor med unga musiker uppvuxna inte bara med jazz. Lyssnar man noggrannare kan man upptäcka mer än så och få en mer mångtydig bild. Eka Trio är en nordisk mix från Sverige Norge och Finland baserad i Malmö. Tomas Hörnberg på gitarr har skrivit tio kompositioner, alla utom en. Anne Marte Eggen spelar rörlig elbas och Pontus Häggblom på smakfulla trummor har skrivit den sångbara elfte. En mestadels mjukt anslagen gitarr är huvudsolist me
ROBERT JOHNSON AND PUNCHDRUNKS- MORTE DI SEEBURG

ROBERT JOHNSON AND PUNCHDRUNKS- MORTE DI SEEBURG

RECENSIONER, SKIVOR
ROBERT JOHNSON AND PUNCHDRUNKS: "Morte di Seeburg" (Fanfar) av Peter Sjöblom För att citera Grateful Dead: vilken lång, besynnerlig resa det har varit. Men nu är den slut. Lagom till tjugofemårsjubiléet lägger Robert Johnson och hans Punchdrunks av, med sin elfte platta "Morte di Seeburg". Men Johnsons diskografi sträcker sig längre bakåt, till Solna i början av åttiotalet och gruppen Bottle Ups. De mätte ut ett alldeles eget territorium inom den garagerock som med Nomads som ambassadörer tog världen med storm. Eller i alla fall den del av världen som inget hellre ville än att berusas av sextiotalsbaserad skrammelrock på mycket hög volym. Där andra band vände sig till "Pebbles" för inspiration tog Bottle Ups sig tillbaka till femtiotalet och Link Wrays högtalarspruckna huligansur