torsdag, september 20

SKIVOR

SHELBY LYNNE & ALLISON MOORER – NOT DARK YET

SHELBY LYNNE & ALLISON MOORER – NOT DARK YET

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström SHELBY LYNNE & ALLISON MOORER: ”Not Dark Yet” (Silver Cross/Border) Redan när systrarna Shelby Lynne och Allison Moorer i titeln på nya plattan väljer just Bob Dylans ”Not Dark Yet” blir kraven skyhöga. Och de lyckas med en vacker cover i bästa countryanda. Men så är de långt ifrån heller några amatörer: bland annat så vann Lynne en Grammy för bästa nya artist 2001 medan Moorer kammade in en Oscar-nominering 1998 för låten ”A Soft Place to Fall”. Trots detta är ”Not Dark Yet” Lynne och Moorers första gemensamma studioalbum och de har utan tvekan tagit sig an ambitiösa låtar att spela in. Nick Caves ”Into My Arms” är strålande utförd och Nirvanas ”Lithium” med countrykomp är faktiskt rätt fantastiskt för återigen – det lyckas. ”Lungs” var länge arbetstiteln p
THE JERRY DOUGLAS BAND – WHAT IF

THE JERRY DOUGLAS BAND – WHAT IF

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom THE JERRY DOUGLAS BAND: ”What If” (Rounder) Jerry Douglas har medverkat på fler skivor än vad någon hinner räkna upp under sin livstid. Inte konstigt då han nog är den mest flyhänta dobrospelaren i världen. Vem skulle rimligtvis vara skickligare än han? Men det är också hans problem. Han drar sig inte för att utnyttja hela sin kapacitet så fort han för möjlighet, och allra störst möjlighet får han förstås på sina egna skivor. Det spelar ingen roll att han har rötterna i bluegrass då han till sitt förhållningssätt och med sin tekniska briljans ligger betydligt närmare fusionmusiken och alla dess många tröttsamma akrobater. Att han gärna väver in jazz i sin musik – som på ”What If” – är därmed knappast förvånande eftersom jazzen när den är som sämst gärna lockar
MARTIN SIMPSON – TRAILS AND TRIBULATIONS

MARTIN SIMPSON – TRAILS AND TRIBULATIONS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MARTIN SIMPSON: ”Trails and Tribulations” (Topic) Martin Simpson var en av dem som på sjuttiotalet klev fram på den brittiska folkmusikscen som alltid har varit generös mot utmärkta gitarrister. Genom åren har utvidgat sin engelskt färgade repertoar med bland annat irländsk och amerikansk musik, och hans utgivning är diger. I synnerhet om man räknar in alla de skivor där han delat strålkastarljuset med andra folkprominenser och de plattor han medverkat på i bakgrunden som studiomusiker. På listan över samarbetspartners står bland många June Tabor, Jessica Radcliffe och den mångsidige Los Lobos-medlemmen David Hidalgo. Som sig bör speglar ”Trails and Tribulations” Simpsons bredd. Han väver samman traditionerna han är bevandrad i, låter amerikansk bergsbanjo stö
PAUL BRADY – UNFINISHED BUSINESS

PAUL BRADY – UNFINISHED BUSINESS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom PAUL BRADY: ”Unfinished Business” (Proper) Paul Brady är något av en irisk institution, med ett förflutet i grupper som The Johnstons och den irländska folkmusikens slagskepp Planxty. Precis som flertalet andra gamla Planxty-medlemmar skaffade sig Brady när han lämnade gruppen en livskraftig solokarriär som genererat ett ansenligt antal skivor. Fast nu var det ett tag sedan han senaste studioplatta gavs ut – mellan ”Hooba Dooba” och ”Unfinished Business” har det gått sju år. Precis som med så många artister som gått från folkmusik till mogenrock kan man hos Brady fortfarande ana ursprunget. Ibland mer tydligt, som när han på ”Unfinished Business” slänger in de traditionella låtarna ”The Cocks Are Crowing” och ”Lord Thomas and Fair Ellender”. Det är också då ha
TOM RUSSELL – FOLK HOTEL

TOM RUSSELL – FOLK HOTEL

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom TOM RUSSELL: ”Folk Hotel” (Proper) I mer än fyrtio år och på nästan lika många skivor har Tom Russell gjort sin lätt väderbitna röst hörd. Bland hans åhörare finns och fanns bland många andra Johnny Cash, David Letterman, Doug Sahm, Guy Clark, Nanci Griffiths, Joe Ely och poeten Lawrence Ferlinghetti. Han har kallats den bästa låtskrivaren ur generationen näst efter Bob Dylan och även om man ska ta sådana utfästelser med sans och besinning är det svårt att komma ifrån att han är huvudet högre än flertalet av sina samtida – särskilt i den löst definierade countrygenre han ändå får sägas tillhöra. Förutom att han musicerar målar han i en sorts halvt naiv halvt impressionistisk stil och har flera gånger publicerat sig i bokform. Han söker en mångfald av intryck o
DAVID RAWLINGS – POOR DAVID’S ALMANACK

DAVID RAWLINGS – POOR DAVID’S ALMANACK

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DAVID RAWLINGS: ”Poor David's Almanack” (Acony) Det går inte att tänka på David Rawlings utan att tänka på Gillian Welch då de är musikaliskt oskiljaktliga. Oavsett vems namn som står med störst bokstäver på omslagen är skivorna alltid nära samarbeten – man kan rent av prata om dem som duoskivor. Skillnaden mellan dem i hans respektive hennes namn består först och främst i vem som är försångare. Welch är tekniskt sett den bättre av de två, men i gengäld har Rawlings plattor – de två föregående utgivna som Dave Rawlings Machine – en större geist än Gillian Welchs. Kanske är jag den enda i hela världen som inte tycker Welch är särskilt bra; hon hör till americanans mest omhuldade och respekterade personligheter, men med möjligt undantag för ”Hell Among the Yearling
HARD WORKING AMERICANS – WE’RE ALL IN THIS TOGETHER

HARD WORKING AMERICANS – WE’RE ALL IN THIS TOGETHER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström HARD WORKING AMERICANS: ”WE’RE ALL IN THIS TOGETHER” (Cooking Vinyl) Hard Working Americans andra album ”We’re All In This Together” har ett riktigt bluesrock-sound och det fyra år unga bandet låter som att de stått på scen tillsammans sedan lång tid tillbaka. Sångaren Todd Snider, basisten Dave Schools, trummisen Duane Trucks, gitarristerna Neal Casal och Jesse Aycock, och Chad Staehly på keyboard är mycket samspelta och får gemensamt ihop stor erfarenhet vilket märks. Plattan är helt igenom liveinspelad och trots att den är lite för lång är den lätt att ta till sig. ”Something Else”, ”Stomp and Holler” och ”Another Train” är sydstatsrock med drag i och att avsluta skivan med Chuck Berrys ”School Day (Ring! Ring! Goes the Bell)” är en snygg touch.  
GLEN CAMPBELL – ADIÓS

GLEN CAMPBELL – ADIÓS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom GLEN CAMPBELL: ”Adiós” (Universal) Glen Campbell tog ett långt farväl av sin publik. Redan 2011 utannonserades skivan ”Ghost on the Canvas” som hans sista, men sedan dess har det getts ut ytterligare låtar från samma sessioner, plus en skiva inspelad live under Campbells avskedsturné. Det var ”Adiós” som blev hans bokslut – den 8 augusti 2017 satte Alzheimern punkt för den karriär som varat i över femtio år och resulterat i mer än sextio album plus ett pärlband av hitsinglar som ”By the Time I Get to Phoenix”, ”Wichita Lineman”, ”Galveston”, ”Gentle on My Mind” och ”Rhinestone Cowboy”. Singlar välansade för framgång men på tok för poppiga för att någonsin kunna göra Campbell till någon av den mer hårdkokta countryns berömdheter. Hans framtoning var den exemplaris
RANDY NEWMAN – DARK MATTER

RANDY NEWMAN – DARK MATTER

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom RANDY NEWMAN: ”Dark Matter” (Nonesuch) När Randy Newman debuterade 1968 med sin självbetitlade LP gjorde han det i en stil någonstans mellan Broadway, Tin Pan Alley och The Great American Songbook som gjorde honom till en nära musikalisk släkting till Van Dyke Parks. Men Newman vred till sofistikationen med den syrliga, ibland rent elaka, humor som från första början var hans adelsmärke som textförfattare. En humor som synts mest i den relativt lilla mängd av inte fullt ett dussin ordinarie skivor han gett ut; den största delen av hans diskografi utgörs av soundtracks till exempelvis Pixar- och senare Disney-filmer. Numer kommer det en riktig Randy Newman-skiva högst en gång per decennium. ”Dark Matter” är en sådan och den första sedan 2008 års ”Harps and Angels”
A$AP TWELVYY – 12

A$AP TWELVYY – 12

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström A$AP TWELVYY: ”12” (A$AP Worldwide/Polo Grounds Music/RCA) Från hiphop-kollektivet A$AP Mob släpper nu A$AP Twelvyy till sist sitt soloalbum ”12”. Då förra årets ”2127301090” rann ut i sanden har A$AP Twelvyy nu tagit i och plattan gästas bland andra av hela A$SAP Mob, Joey Bada$$, Michael Rapaport, Fredro Starr och Telana. Det är east coast sound med rötterna i dess mer mjuka beats och ”Periodic Table”, ”Sunset Park”, ”Brothers” och”Ea$TSideGho$T" närmar sig det invecklade textförfattandet och samplandet som krävs. Men A$AP Twelvyy är inte där än och ”12” saknar viss finess för att kunna stå upp för sig själv. Låtar som ”A Glorious Death”, ”L.Y.B.B. (Resolution)” och ”Hop Out” är snarare barnrim än ett snyggt skildrande av verkligheten.