lördag, december 15

RECENSIONER

DAVID BOWIE – CRACKED ACTOR (LIVE LOS ANGELES ’74)

DAVID BOWIE – CRACKED ACTOR (LIVE LOS ANGELES ’74)

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DAVID BOWIE: ”Cracked Actor (Live Los Angeles '74)” (Parlophone) Det var en problematisk tid för David Bowie. Han var i kläm mellan Ziggy Stardust-personan han försökte lämna bakom sig och den soul boy han var på väg att bli. Jag har aldrig tyckt att ”Diamond Dogs” från 1974 varit särskilt bra – en ”Ziggy” på fallrepet som går vilse bland postapokalyptiska pompösiteter som är på tok för överdimensionerade för skivans eget bästa. Att den har bra låtar protesterar jag inte emot – ”1984” och ”Sweet Thing” hör till Bowies bästa överhuvudtaget. Men mycket på skivan är ingenting annat än longörer som Bowie tvingade på den för att skapa en konceptuell bärkraft. Utan att lyckas. Kort därefter skickade Bowie tillbaka Ziggy till sin hemplanet. Han kammade ner det patent
HAIM – SOMETHING TO TELL YOU

HAIM – SOMETHING TO TELL YOU

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström HAIM: ”Something to Tell You” (Polydor/Universal) Det är svårt att motstå syskonen Haims andra fullängdare ”Something to Tell You”, med sitt välpolerade ljud charmar de även de indiepop-skeptiska. Kanske har det att göra med att skivan ger en fräsch sommarkänsla med trallande easy listening-texter eller kanske för att Este (bas), Danielle (gitarr) och Alana (gitarr och keyboard) har full kontroll över sina instrument. För trots envisa jämförelser med Stevie Nicks och Christine McVie – hur hedrande det än må vara – så fixar HAIM det själva. ”You Never Knew”,”Found It In Silence” och “Night So Long” är fina popballader men som helhet lämnar plattan tyvärr inte något bestående intryck.  
MICHAEL AADAL GROUP, SCHEEN JAZZORKESTER, RUNE KLAKEGG

MICHAEL AADAL GROUP, SCHEEN JAZZORKESTER, RUNE KLAKEGG

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MICHAEL AADAL GROUP: ”Pomona” (Losen Records) SCHEEN JAZZORKESTER & AUDUN KLEIVE: ”Politur Passiarer” (Losen Records) RUNE KLAKEGG & SCHEEN JAZZORKESTER: ”Fjon” (Losen Records) Losen Records är ett norskt skivbolag med inriktning på jazz och jazzrelaterad musik, och en gemensam nämnare för dessa tre skivor. En annan är saxofonisten André Kassen som mer eller mindre framträdande medverkar på samtliga av dem. Kassens varma tenorton (även om han ibland också griper efter sopransaxen) har kunnat höras i flera sammanhang tidigare, bland annat på Michael Aadal Groups tidigare skivor där den förra, ”Abigail”, kom 2013. ”Pomona” går i en liknande stil, ett slags instrumental americana med jazzharmonier. Inte oväntat är det Michael Aadal själv som starkast pr
MIRIAM BRYANT – BYE BYE BLUE

MIRIAM BRYANT – BYE BYE BLUE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström MIRIAM BRYANT: ”Bye Bye Blue” (Warner) Den tjugosexårige göteborgaren Miriam Bryant har tagit Sverige med storm med sin soulpop – det är Rockbjörnar, Svensktoppen, Allsång på Skansen för att bara nämna några av de scener Bryant tagit över. Och plötsligt fanns plattan ”Bye Bye Blue”, som först släpptes som EP. Utan förvarning har Bryant dubblerat spåren genom att komplettera de fyra singlarna med fyra nya låtar för att berätta en kärlekshistoria från början till slut. Men den lyckas inte att komma med någonting nytt och konceptet gör att plattan känns alldeles för arrangerad – artificiell. Låtar som ”Sad Songs”, ”Rocket” och ”Since You Left” (inspelad live på Cirkus) är bra men inte tillräckligt för att lyfta ”Bye Bye Blue”. Den svenska versionen av ”Black Car” (
ROGER WATERS – IS THIS THE LIFE WE REALLY WANT?

ROGER WATERS – IS THIS THE LIFE WE REALLY WANT?

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström ROGER WATERS: ”Is This the Life We Really Want?” (Columbia) Att Roger Waters är sina rötter trogen behöver man inte vara en Pink Floyd-konnässör för att uppfatta då referenserna haglar och ljudet med syntar, gitarrer, tickande klockor, radiomeddelanden och stråkar gör en snyggt förpackad konceptplatta. Tillsammans med producenten Nigel Godrich och instrumentalisten Jonathan Wilson har Waters med sin skrövligt behagliga röst gjort en arg platta – så som alltid. För arg är vad Waters är, över det allra mesta och särskilt över Donald Trump och det amerikanska politiska klimatet. Trots att ”Is This the Life We Really Want?” är mörk och pessimistisk så saknar den inte alls humor och finess. Skivan har låtit vänta på sig, den har spelats in under sju års tid, och ä
LONDON GRAMMAR – TRUTH IS A BEAUTIFUL THING

LONDON GRAMMAR – TRUTH IS A BEAUTIFUL THING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LONDON GRAMMAR: ”Truth Is a Beautiful Thing” (Ministry of Sound) Indiepop, bara ordet kan framkalla rysningar men Hannah Reid, Dan Rothman och Dominic Major har lyckats med att få fram det allra bästa hos genren. Det är till och med så att bandets andra fullängdare ”Truth Is a Beautiful Thing” är en av de få brittiska indiepopskivor som idag är värda att lyssna igenom från början till slut. London Grammar blandar klassiska, melankoliska ljudslingor med gitarr och den fenomenala röst som Reid bidrar med skapar ett kraftfullt och vackert resultat. Att skivbolaget Ministry of Sound kontrakterade bandet var förvånande men uppenbarligen ledde det till ett lyckat samarbete. Låtar som ”Everyone Else”, ”Different Breeds” och ”Big Picture” är medryckande och snyggt produ
TRAD.ATTACK! – KULLAKARVA/SHIMMER GOLD

TRAD.ATTACK! – KULLAKARVA/SHIMMER GOLD

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom TRAD.ATTACK!: ”Kullakarva/Shimmer Gold” (Trad.Attack Music) Estniska Trad.Attack! – med punkt och utropstecken – har ett passande namn då de tar sats i folkmusiken men häver sig framåt med rockens kraft. Ett annat sätt att uttrycka det är att de tar det sämsta ur bägge världar och presterar något som på sin höjd skulle platsa i Melodifestivalen. ”Kullakarva”, eller om man föredrar det internationellt anpassade ”Shimmer Gold”, är deras andra fullängdare, utgiven på eget bolag men med pengar från bland annat Telia. Trad.Attack! verkar överhuvudtaget inte ha något emot att fiska efter sidoinkomster. Deras hemsida erbjuder förutom skivor merchandise i form av tröjor, väskor, örhängen och babybodies. Men det största problemet är kanske inte att deras webbsida se
LARS WINNERBÄCK – VI VAR DÄR

LARS WINNERBÄCK – VI VAR DÄR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
  av Linda Bönström LARS WINNERBÄCK: ”Vi var där” (Universal Music)   Konserthuset i Göteborg 2011, här kunde Lars Winnerbäcks nya live-skiva redan ha kommit till liv. Istället lät den vänta på sig och här i dagarna släpptes kvadrupelvinylen ”Vi var där”. Det krävs fingertoppskänsla att välja ut trettioåtta låtar från Winnerbäcks gedigna samling plattor som fungerar att omvandla till akustiska, kraftfulla spår. Och som vanligt lyckas det – i vissa fall överträffas originalinspelningarna så som med ”Khom loy”, ”Skolklockan” och ”Gå med mig vart jag går”. Trots att två skivor tillkommit sedan turnén 2011, ”Hosianna” och ”Granit och morän”, känns plattan trygg utan att för den sakens skull vara tråkig. Snarare är Winnerbäck här till stor del i sin rätta miljö,
ELSA NILSSON – SALT WIND

ELSA NILSSON – SALT WIND

NYHETER, RECENSIONER
av Peter Sjöblom ELSA NILSSON: ”Salt Wind” (Elsa Nilsson Music) Tvärflöjten är ett egentligen ett rätt märkligt instrument, anpassligt men alltid med en stark integritet. Oavsett om Eric Dolphy eller Roland Kirk tog med sig den in i jazzen, eller om Ian Anderson lät Jethro Tulls progressiva rock få en alldeles egen karaktär genom den, eller om Severino Gazzelloni gav den en sträng skärpa genom både Debussy och Bruno Madernas kompositioner, så kan den aldrig frigöra sig från sina emotionella konnotationer. Även om man pressar klangen till sitt yttersta behåller den sitt romantiska skimmer och färgar musiken den tar del i på ett mycket distinkt vis. Det är både dess tillgång och begränsning. Med tvärflöjten som verktyg försöker Elsa Nilsson knyta samman flera sorters musik. Hon
URBAN TURBAN & SHAMIM – PARADIS

URBAN TURBAN & SHAMIM – PARADIS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom URBAN TURBAN & SHAMIM: ”Paradis” (Caprice) Vilken suverän idé att i både ord och harmonier översätta svenska schlagers till persiska! Och vilket utmärkt exempel ”Paradis” är på när så kallad världsmusik faktiskt fungerar och traditionerna får frodas tillsammans på sina egna villkor istället för att reducera dem! Jag använder gärna amerikanska sextiotalsgruppen Kaleidoscope som referens för fungerande stil- och historieblandningar men det är sällan jag har anledning att göra det. Men det har jag nu. För den delen inte bara som referens utan också som kvalitetsmärkning. Den svensk-iranska sångerskan Shamim Naghedi har översatt de flesta av låtarna och med sin både mjuka och distinkta röst tar hon de gamla folkkära örhängena till platser de aldrig kunde ha dr