söndag, december 16

RECENSIONER

DREAM SYNDICATE – HOW DID I FIND MYSELF HERE?

DREAM SYNDICATE – HOW DID I FIND MYSELF HERE?

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom THE DREAM SYNDICATE: ”How Did I Find Myself Here?” (Anti) På åttiotalet, när MTV blixtrade som starkast i teverutorna, blev paisley underground en av mina käraste tillflyktsorter. Paisley underground var ett samlingsnamn för en mängd kalifornienbaserade band men tvärtemot vad termen antyder var det ingen samlad ”rörelse” – det var skillnad på Green On Reds Doors-mörka heartland-rock, Rain Parades dovt introverta psykedelia, Long Ryders Byrds- och Buffalo Springfield-dyrkande countryrock, och Thin White Rope som hamnade mitt emellan allihop med sitt originella sound definierat av Guy Kysers skrovliga stämma och gitarrerna som vällde fram som brinnande flytande stål. The Dream Syndicate hade visserligen också ordning på sina psykedelia-referenser men deras musik
BROR GUNNAR JANSSON – AND THE GREAT UNKNOWN, PART I & II

BROR GUNNAR JANSSON – AND THE GREAT UNKNOWN, PART I & II

NYHETER, RECENSIONER
  av Peter Sjöblom BROR GUNNAR JANSSON: ”And the Great Unknown, Part I & II” (Normandeep Blues) Från början hade vi Daniel Norgren som med sina första skivor ställde sig som mellan hårdhudad enmansbandsblues och Tom Waits. Sedan kom Bror Gunnar Jansson med sin explosiva debutplatta 2012 och ungefär samtidigt gick Norgren bort sig i ett ingemansland mellan en sorts neofolkambient och signaturmelodierna till nordiska kriminalserier. Men Bror Gunnar Jansson stod kvar med båda fötterna i skrotbluesen, med en naturgivenhet som Norgren såhär i eftertankens kranka blekhet aldrig har haft på riktigt samma sätt. Jansson sjunger med en helt annan angelägenhet, som om det gällde livet. Och det gör det ju. Annars kan det kvitta. Bror Gunnar Jansson har inte haft bråttom med sk
KACY HILL – LIKE A WOMAN

KACY HILL – LIKE A WOMAN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström KACY HILL: ”Like A Woman” (G.O.O.D./Def Jam) När Kacy Hill anslöt sig till Kanye Wests skivbolag var förväntningarna höga på hennes studiodebut ”Like A Woman”. West står som huvudproducent till plattan, men under sig har han exempelvis DJDS, Terrace Martin, DJ Mustard och Stuart Price (känd från samarbeten med Madonna och Pet Shop Boys). Till balladen ”Cruel” och poplåten ”Hard To Love” är det svensken Oskar Sikow som medverkat till ett drömskt, småbubblande sound. Hill blandar skickligt pop, R&B och elektroniska influenser och hennes röst har täckning för det. ”Static” och ”Lion” är fina med sina mjuka syntslingor och Hills klara stämma, och titelspåret visar att Kacy Hill har något att komma med.  
JAKE BUGG – HEARTS THAT STRAIN

JAKE BUGG – HEARTS THAT STRAIN

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström JAKE BUGG: ”Hearts That Strain” (Virgin) ”Hearts That Strain” har spelats in med goda förutsättningar. I Nashville fick tjugotreårige Bugg stöd av samma band som spelat på Elvis fantastiska ”Suspicious Minds” och ikoniska ”In The Ghetto”, Black Keys-gitarristen Dan Auerbach medverkar på tre av plattans spår och Miley Cyrus syster Noah sjunger duett på ”Waiting”. Skivan är inte lika dålig som förra årets flopp ”On My One”, men Bugg tycks aldrig nå fram vare sig i sina lugna folkinfluerade låtar som ”In The Event Of My Demise”, indierockspår som ”Burn Alone” eller med helt vanliga tryckare som ”This Time”. ”Bigger Lover” är en skojig countryaktig trudelutt men titelspåret är plattans starkaste låt. Sedan Jake Bugg slog igenom 2012 med sitt självbetitlade deb
ASJO – MOVE

ASJO – MOVE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Leif Janzon ASJO: ”Move” (Pitch Blue/Plugged) En framtid för svensk jazz med en kvinnlig röst – finns den? Det är lockande lätt att tro det efter att ha lyssnat på den nya skivan med Ann-Sofi Söderqvists Jazz Orchestra (ASJO),”Move”. Ett album med suggestivt, personligt material och fängslande komplex gestaltning. Ändå är det långt ifrån någon experimentell eller ”svår” storbandsjazz som kompositören/arrangören/textförfattaren Söderqvist bjuder på. I sin ohöljda subtilitet, sina skuggningar av hemlighetsfullhet, sina oväntade avslöjanden, uppvisar ”Move” kanske just det som är lätt att se som kvinnliga drag. Med en mångfacetterad sångsolist (även textförfattare) som Lena Swanberg är redan den mänskliga röst som tilltalar oss kvinnlig. Storbandsjazzen har väl oftast va
LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL – LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL

LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL – LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL

NYHETER, RECENSIONER
av Linda Bönström LUKAS NELSON & PROMISE OF THE REAL: ”Lukas Nelson & Promise of the Real” (Fantasy) Hur Lukas Nelson och Promise of the Real (POTR) får tiden att räcka till är svårt att veta, från förra årets ”Something Real” och liveinspelningen ”Earth” (tillsammans med Neil Young som bandet dessutom turnerat med) och nu till denna självbetitlade skiva. Att Lukas är Willie Nelsons son är emellanåt svårt att bortse ifrån på grund av den karaktäristiska rösten och gitarrspelet, men det ligger inte Nelson den yngre i fatet. Snarare tvärtom. Med Anthony Logerfo på trummor, Corey McCormic på bas och Tato Melgar på slagverk är den nya plattan en blandning av country, blues och till och med en smula indie tack vare bidrag från bandet Lucius. ”Find Yourself” har något ovänta
ANDERS F. RÖNNBLOM – FREAK SHOW

ANDERS F. RÖNNBLOM – FREAK SHOW

BÖCKER & FILM, NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom ANDERS F. RÖNNBLOM: ”Freak Show” (F-Records) Rost sover aldrig sade Neil Young och menade att man alltid måste hålla sig på alerten för att inte kärva ihop. Finns det någon som lever efter det credot är det väl Anders F. Rönnblom. Han har alltid varit en produktiv artist, och alldeles särskilt så de senaste åren. Förutom sitt extensiva konsertschema (och dessutom sitt arbete som grafisk designer) har han med nya plattan inräknad de senaste fyra åren gett ut fem skivor. Tre av dessa utgör trilogin ”Landet, Folket, Jaget” som hör till det mest ambitiösa han överhuvudtaget har gett ifrån sig, och där han med sällspord iakttagelseskärpa skildrar samtiden ur flera avslöjande men icke-propagandistiska infallsvinklar. För mindre än ett år sedan gav han ut den liveinspel
BECHES INDIAN BREW – BECHES INDIAN BREW

BECHES INDIAN BREW – BECHES INDIAN BREW

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom BECHES INDIAN BREW: ”Beches Indian Brew” (Country & Eastern/Naxos) Trummisen Bengt Berger är en av de svenska musiker som jag har allra djupast respekt för. Hans passion och integritet som musiker, rentav visionär, går inte att ifrågasätta. Hans medverkan på oräkneliga skivor gör honom dessutom till en nyckelperson inom den svenska utforskande musiken från början av sjuttiotalet fram till idag, från G.L. Unit, Arbete & Fritid, Don Cherry, Turid, Archimedes Badkar, Spjärnsvallet, Bitter Funeral Beer Band, Bolon Bata och till och med Dag Vag och Imperiet, till idag aktiva musikergrupperingar som Berger Knutsson Spering och, framför allt, Beches Brew vilkas utgivning säkras av Country & Eastern, det skivbolag som Berger är med och driver och som jag så f
ELISABETH ENGDAHL & THOMAS GUSTAFSSON – ORI VARIATIONS

ELISABETH ENGDAHL & THOMAS GUSTAFSSON – ORI VARIATIONS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom ELISABETH ENGDAHL & THOMAS GUSTAFSSON: ”Ori Variations” (Country & Eastern/Naxos) ”Ori Variations” är den andra gemensamma skivan med organisten Elisabeth Engdahl och saxofonisten Thomas Gustafsson som ges ut av Country & Eastern; den följer på 2012 års ”Piece in Peace”. Det finns både likheter och skillnader mellan de båda skivorna. På bägge lägger kyrkorgeln tunga nästan ambienta bakgrunder som den folkinspirerade sopransaxen agerar mot i mjuka, dansanta rörelser. Och som på ”Piece in Peace” finns det en tredje ”musiker” här, själva rummet – denna gång Fässbergs kyrka i Mölndal med ett slags saklig rymdklang som binder ihop instrumentens egna klanger – kyrkoinspelningar kan annars vara problematiska då den akustiska storslagenheten lätt kan domin
EP-WEEKEND!

EP-WEEKEND!

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström EP:n – liten men naggande god. Åtminstone ibland. Linda Bönström dyker ner i högen med det lilla formatet och fiskar upp hela elva skivor som är för långa för att vara singlar men för korta för att vara album. ALICE GLASS: ”Alice Glass” (Loma Vista) Kanadensiskan Alice Glass slår på stort, knappt en vecka hann passera från det att hon släppte sin senaste singel ”Without Love” tills det att denna självbetitlade EP dök upp som en överraskning på Spotify. I höst väntar turné med Marilyn Manson och Glass visar tydligt att hon nu är redo för att stå på egna ben efter att ha lämnat Crystal Castles för några år sedan. Det är snyggt paketerad elektronisk musik som Glass producerat tillsammans med Matt Rad och Lars Stalfors. ”Without Love” är rätt söt elektropop medan ”Forgiv