torsdag, april 25

NYHETER

ROCKABILLY-ALFABETET: INLEDNING

ROCKABILLY-ALFABETET: INLEDNING

MUSIKALFABETEN, NYHETER, ROCKABILLY, SERIER
av Peter Sjöblom Följ med MONO på en resa bland sprittande ståbasar, snärtiga virveltrummor, explosiva gitarrister och besatta sångare när Peter Sjöblom i bokstavsordning guidar er genom femtiotalets rockabilly! Rockabilly är en av de där genrerna som hållit sig levande i princip helt utan någon massmedial uppbackning. Det var väl bara på åttiotalet som den fick någon bredare uppmärksamhet i och med att Stray Cats slog igenom med låtar som ”Rock This Town” och ”Runaway Boys”. När allmänhetens intresse hade klingat av igen försvann musiken in i det subkulturella reservat där den har befunnit sig sedan dess. Och de gånger som den mediala strålkastaren nu trots allt riktas mot rockabillyn är det nästan alltid kringverket man fokuserar på – det handlar mer om pinup-gaddningar, frisyrer
LARS WINNERBÄCK – VI VAR DÄR

LARS WINNERBÄCK – VI VAR DÄR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
  av Linda Bönström LARS WINNERBÄCK: ”Vi var där” (Universal Music)   Konserthuset i Göteborg 2011, här kunde Lars Winnerbäcks nya live-skiva redan ha kommit till liv. Istället lät den vänta på sig och här i dagarna släpptes kvadrupelvinylen ”Vi var där”. Det krävs fingertoppskänsla att välja ut trettioåtta låtar från Winnerbäcks gedigna samling plattor som fungerar att omvandla till akustiska, kraftfulla spår. Och som vanligt lyckas det – i vissa fall överträffas originalinspelningarna så som med ”Khom loy”, ”Skolklockan” och ”Gå med mig vart jag går”. Trots att två skivor tillkommit sedan turnén 2011, ”Hosianna” och ”Granit och morän”, känns plattan trygg utan att för den sakens skull vara tråkig. Snarare är Winnerbäck här till stor del i sin rätta miljö,
FRÖKEN ELVIS TAR PLATS

FRÖKEN ELVIS TAR PLATS

INTERVJUER, NYHETER
av Thomas Wihlman (Foto: Sabina Donsér) Om någon ännu inte hört talas om Fröken Elvis så är det dags! Och det går förstås utmärkt att också kolla in recensionen som MONO nyligen publicerade. Så här är det, i korthet: Fröken Elvis, fem tjejer med genuin musikalisk bakgrund, erfarenhets- såväl som utbildningsmässigt, debuterade 2015 med succéalbumet ”Elvis på svenska”. Idel Elvis-låtar. Omarrangerade och svensktextade på ett behagligt sätt. Att få till texterna var inte helt enkelt eftersom ett godkännande av rättighetsinnehavaren till originalversioner tar tid, ibland flera år. Men bra har det blivit, att översätta ”Devil In Disguise” med ”Du är en jävla psykopat” lyfter originaltexten. Nu är det 2017 och ett nytt album, ”Kungen och vi”, har precis kommit ut och även om det fortf
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 13: DEMIS ROUSSOS

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 13: DEMIS ROUSSOS

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom DEMIS ROUSSOS: ”Fire and Ice” (Philips, 1971) Man får betydligt fler konstiga ansiktsuttryck till svar än vad man får kompisar om man säger att man gillar Demis Roussos. Det spelar ingen roll om man förtydligar sig och säger att det bara är en (1) skiva det handlar om, för i samma ögonblick som man använder ordet ”gillar” i samma mening som ”Demis Roussos” har man straffat ut sig, slösat bort allt sitt förtroendekapital (i den mån man har något från början) och ännu en gång tänkt att man borde lära sig hålla käften, hela käften och ingenting annat än käften. Jag antar att det redan är kört för mig nu för ni fattar ju vart detta barkar. Jag gillar Demis Roussos. En (1) skiva. ”Fire and Ice”. Förmodligen är alltihop de där Ölandsresornas fel. Vi åkte
ELSA NILSSON – SALT WIND

ELSA NILSSON – SALT WIND

NYHETER, RECENSIONER
av Peter Sjöblom ELSA NILSSON: ”Salt Wind” (Elsa Nilsson Music) Tvärflöjten är ett egentligen ett rätt märkligt instrument, anpassligt men alltid med en stark integritet. Oavsett om Eric Dolphy eller Roland Kirk tog med sig den in i jazzen, eller om Ian Anderson lät Jethro Tulls progressiva rock få en alldeles egen karaktär genom den, eller om Severino Gazzelloni gav den en sträng skärpa genom både Debussy och Bruno Madernas kompositioner, så kan den aldrig frigöra sig från sina emotionella konnotationer. Även om man pressar klangen till sitt yttersta behåller den sitt romantiska skimmer och färgar musiken den tar del i på ett mycket distinkt vis. Det är både dess tillgång och begränsning. Med tvärflöjten som verktyg försöker Elsa Nilsson knyta samman flera sorters musik. Hon
NATTSUDD – RADIONS OÄNGSLIGA RÄDDARE

NATTSUDD – RADIONS OÄNGSLIGA RÄDDARE

KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom Trött på hur radion låter? Längtar du bort från program som proppar öronen fulla tills trumhinnan bågnar sönder? Saknar du det gamla teveprogrammet Nattsudd? I så fall finns räddningen närmare än du tror. Jag är så pass gammal att radion i min barn- och ungdom hade en aura av mystik. Inte för att det var gängse i min generation; meka med moppen och mellanölsdrälla i portuppgången var väl en mer populär fritidssyssla för de flesta i min ålder men det lockade aldrig mig. Jag har aldrig åkt moppe; ska jag avslöja ett lyte jag har så kan jag inte ens cykla och jag utgår helt kallt ifrån att det är ännu värre att välta i mopedhastighet än att välta i den cykelhastighet jag aldrig lyckats komma upp i, så jag har alltid överlåtit allt sådant där till dem som utrustats
UNDERWORLD HAR FÅTT LUSTEN TILLBAKA

UNDERWORLD HAR FÅTT LUSTEN TILLBAKA

LIVE!, NYHETER
av Curt Lundberg (Foto: Curt Lundberg) UNDERWORLD: Department-festivalen, 3 juni Var har hänt i Stockholms klubbvärld sedan Underworld för första gången puttrade fram sin trance-rock-techno på festivalen Lollipop på Lida 1996? Egentligen ingenting och samtidigt allt. Då spelade de på en tvådagarsfestival med en lineup som idag ser helt overklig ut och där stilar och artister kraschades mot varandra i ren folkbildningsiver av festivalgeneralen Håkan Waxegård och tidningen Pop. Där kunde du som publik få allt och göra dina egna val. Jag föreställer mig att för många var det också en språngbräda mot ett, förhoppningsvis, mer äventyrligt sökande efter ny musik, oavsett genre. Underworld var en sådan bred katalysator som kunde locka många, inte minst genom den ikoniska låten ”Bo
MED FINGRET I GÅSLEVERSBUKEN – OM BOB DYLANS NOBELPRISFÖRELÄSNING

MED FINGRET I GÅSLEVERSBUKEN – OM BOB DYLANS NOBELPRISFÖRELÄSNING

KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (Foto:William Claxton) Fem dagar innan deadline levererade Bob Dylan sin nobelprisföreläsning till Svenska akademien. Somliga hyllar talet, andra är besvikna. Här funderar Peter Sjöblom kring föreläsningen och ”den riktige Dylan”. Allting blir så komplicerat när Bob Dylan är inblandad. Eller, allting blir så komplicerat när folks föreställningar om Dylan är inblandade. För det är väldigt sällan det handlar om just Dylan själv och det är väl delvis av egen förskyllan och hans omvittnade förtegenhet. Det lämnar öppen spelplats för allsköns spekulationer. Även belackarnas och deras avsky, som i sin mest vulgära form politiserades i samband med att Svenska akademien kungjorde Dylan som förra årets nobelpristagare i litteratur. Snart skallade lumpenhetens slagord h
SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 12: KALEIDOSCOPE

SKIVOR SOM KOM UNDAN, VOL. 12: KALEIDOSCOPE

NYHETER, SERIER, SKIVOR SOM KOM UNDAN
av Peter Sjöblom KALEIDOSCOPE: ”When Scopes Collide” (Pacific Arts, 1976) Det är löjligt att prata om perfekta band eftersom det inte finns några sådana. Men den amerikanska gruppen Kaleidoscope kommer bra nära. Med en sällsynt bred palett av influenser och en teknisk skicklighet stor nog att hantera den gjorde de en sorts musik som man inte kan definiera exakt och orimligtvis tröttna på om man en gång har gripits av dess briljans. Dessutom innehåller deras diskografi ett förbigånget mästerverk, redo att upptäckas av den som tränger bakom hörsägen och fördomar. Som om ”världsmusik” var något nytt. När termen börjades användas vitt och brett på åttiotalet hade idén om att kombinera element från olika musiktraditioner redan frodats i årtionden. Tänk till exempel på Incredible S
URBAN TURBAN & SHAMIM – PARADIS

URBAN TURBAN & SHAMIM – PARADIS

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom URBAN TURBAN & SHAMIM: ”Paradis” (Caprice) Vilken suverän idé att i både ord och harmonier översätta svenska schlagers till persiska! Och vilket utmärkt exempel ”Paradis” är på när så kallad världsmusik faktiskt fungerar och traditionerna får frodas tillsammans på sina egna villkor istället för att reducera dem! Jag använder gärna amerikanska sextiotalsgruppen Kaleidoscope som referens för fungerande stil- och historieblandningar men det är sällan jag har anledning att göra det. Men det har jag nu. För den delen inte bara som referens utan också som kvalitetsmärkning. Den svensk-iranska sångerskan Shamim Naghedi har översatt de flesta av låtarna och med sin både mjuka och distinkta röst tar hon de gamla folkkära örhängena till platser de aldrig kunde ha dr