onsdag, december 19

NYHETER

JAY-Z – 4:44

JAY-Z – 4:44

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström JAY-Z: ”4:44” (Roc Nation) Det är några år sedan Jay-Z släppte sin förra platta, framgångsrika ”Magna Carta… Holy Grail”, men nu är han tillbaka med sitt fjortonde studioalbum. Att Jay-Z är ett samplingsgeni har det aldrig rått någon tvekan om och tillsammans med producenten No I.D (Ernest Dion Wilson) ryms bland andra Stevie Wonder, Nina Simone och Donny Hathaway på ”4:44”. Plattan är dessutom fylld med stjärnor som till exempel Frank Ocean, Gloria Carter, Damian Marley och Beyoncé. Från det att ”4:44” kom ut tog det bara några dagar innan Jay-Z släppte de tre nya bonusspåren ”Adnis”, MaNyfaCedGod” och ”Blue Freestyle/We Family” där Jay-Z:s femåriga dotter Blue rappar. Och det är just det ”4:44” handlar om – familjen, och ursäkter. Texterna handlar om sådant
DAVID BOWIE – CRACKED ACTOR (LIVE LOS ANGELES ’74)

DAVID BOWIE – CRACKED ACTOR (LIVE LOS ANGELES ’74)

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom DAVID BOWIE: ”Cracked Actor (Live Los Angeles '74)” (Parlophone) Det var en problematisk tid för David Bowie. Han var i kläm mellan Ziggy Stardust-personan han försökte lämna bakom sig och den soul boy han var på väg att bli. Jag har aldrig tyckt att ”Diamond Dogs” från 1974 varit särskilt bra – en ”Ziggy” på fallrepet som går vilse bland postapokalyptiska pompösiteter som är på tok för överdimensionerade för skivans eget bästa. Att den har bra låtar protesterar jag inte emot – ”1984” och ”Sweet Thing” hör till Bowies bästa överhuvudtaget. Men mycket på skivan är ingenting annat än longörer som Bowie tvingade på den för att skapa en konceptuell bärkraft. Utan att lyckas. Kort därefter skickade Bowie tillbaka Ziggy till sin hemplanet. Han kammade ner det patent
HAIM – SOMETHING TO TELL YOU

HAIM – SOMETHING TO TELL YOU

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström HAIM: ”Something to Tell You” (Polydor/Universal) Det är svårt att motstå syskonen Haims andra fullängdare ”Something to Tell You”, med sitt välpolerade ljud charmar de även de indiepop-skeptiska. Kanske har det att göra med att skivan ger en fräsch sommarkänsla med trallande easy listening-texter eller kanske för att Este (bas), Danielle (gitarr) och Alana (gitarr och keyboard) har full kontroll över sina instrument. För trots envisa jämförelser med Stevie Nicks och Christine McVie – hur hedrande det än må vara – så fixar HAIM det själva. ”You Never Knew”,”Found It In Silence” och “Night So Long” är fina popballader men som helhet lämnar plattan tyvärr inte något bestående intryck.  
MICHAEL AADAL GROUP, SCHEEN JAZZORKESTER, RUNE KLAKEGG

MICHAEL AADAL GROUP, SCHEEN JAZZORKESTER, RUNE KLAKEGG

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom MICHAEL AADAL GROUP: ”Pomona” (Losen Records) SCHEEN JAZZORKESTER & AUDUN KLEIVE: ”Politur Passiarer” (Losen Records) RUNE KLAKEGG & SCHEEN JAZZORKESTER: ”Fjon” (Losen Records) Losen Records är ett norskt skivbolag med inriktning på jazz och jazzrelaterad musik, och en gemensam nämnare för dessa tre skivor. En annan är saxofonisten André Kassen som mer eller mindre framträdande medverkar på samtliga av dem. Kassens varma tenorton (även om han ibland också griper efter sopransaxen) har kunnat höras i flera sammanhang tidigare, bland annat på Michael Aadal Groups tidigare skivor där den förra, ”Abigail”, kom 2013. ”Pomona” går i en liknande stil, ett slags instrumental americana med jazzharmonier. Inte oväntat är det Michael Aadal själv som starkast pr
PIERRE HENRY, 89, HAR AVLIDIT

PIERRE HENRY, 89, HAR AVLIDIT

AKTUELLT, NYHETER
Pierre Henry har avlidit. Henry var pionjär för den konkreta musiken, en montagebetonad gren av den elektroniska konstmusiken, och utvidgade kompositionsmöjligheterna bland annat med vännen och kollegan Pierre Schaeffer. Henry intresserade sig också för rockmusik och samarbetade med så vitt skilda band som Spooky Tooth och Violent Femmes. Hans musik har också remixats av bland andra Fatboy Slim och William Orbit. Henry inledde sina musikaliska experiment i tonåren, gav ut sina första skivor på femtiotalet, arbetade mycket med scen- och filmmusik och var verksam in i det sista. Han avled på Saint Joseph-sjukhuset i Paris, 89 år gammal.
MIRIAM BRYANT – BYE BYE BLUE

MIRIAM BRYANT – BYE BYE BLUE

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström MIRIAM BRYANT: ”Bye Bye Blue” (Warner) Den tjugosexårige göteborgaren Miriam Bryant har tagit Sverige med storm med sin soulpop – det är Rockbjörnar, Svensktoppen, Allsång på Skansen för att bara nämna några av de scener Bryant tagit över. Och plötsligt fanns plattan ”Bye Bye Blue”, som först släpptes som EP. Utan förvarning har Bryant dubblerat spåren genom att komplettera de fyra singlarna med fyra nya låtar för att berätta en kärlekshistoria från början till slut. Men den lyckas inte att komma med någonting nytt och konceptet gör att plattan känns alldeles för arrangerad – artificiell. Låtar som ”Sad Songs”, ”Rocket” och ”Since You Left” (inspelad live på Cirkus) är bra men inte tillräckligt för att lyfta ”Bye Bye Blue”. Den svenska versionen av ”Black Car” (
ROGER WATERS – IS THIS THE LIFE WE REALLY WANT?

ROGER WATERS – IS THIS THE LIFE WE REALLY WANT?

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström ROGER WATERS: ”Is This the Life We Really Want?” (Columbia) Att Roger Waters är sina rötter trogen behöver man inte vara en Pink Floyd-konnässör för att uppfatta då referenserna haglar och ljudet med syntar, gitarrer, tickande klockor, radiomeddelanden och stråkar gör en snyggt förpackad konceptplatta. Tillsammans med producenten Nigel Godrich och instrumentalisten Jonathan Wilson har Waters med sin skrövligt behagliga röst gjort en arg platta – så som alltid. För arg är vad Waters är, över det allra mesta och särskilt över Donald Trump och det amerikanska politiska klimatet. Trots att ”Is This the Life We Really Want?” är mörk och pessimistisk så saknar den inte alls humor och finess. Skivan har låtit vänta på sig, den har spelats in under sju års tid, och ä
DÖDSHJÄLP ÅT VINYLSKIVAN

DÖDSHJÄLP ÅT VINYLSKIVAN

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom I takt med att intresset för vinyl har stigit har kvalitén på skivorna på många håll sjunkit. Inte ens den som anser att LP låter bättre än CD kan idag hävda det med samma självsäkerhet som förr. Inte ens Peter Sjöblom. Alla har väl någon gång hört diskussionen, även om de inte själva aktivt deltagit i den: LP låter bättre än CD. Det finns mätningar och studier som både stöder och förnekar påståendet men inga mätkurvor i världen kan få mig att ändra åsikt – så länge som vinyl ger mig en behagligare lyssnarupplevelse är det vinylen jag kommer att föredra. För musik är mer än siffror och kurvor, det är en fysisk upplevelse som definieras av fler saker än vad som framkommer i ett laboratorium. Det finns de som menar att människan lyssnar med mer än enbart öronen, at
LONDON GRAMMAR – TRUTH IS A BEAUTIFUL THING

LONDON GRAMMAR – TRUTH IS A BEAUTIFUL THING

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström LONDON GRAMMAR: ”Truth Is a Beautiful Thing” (Ministry of Sound) Indiepop, bara ordet kan framkalla rysningar men Hannah Reid, Dan Rothman och Dominic Major har lyckats med att få fram det allra bästa hos genren. Det är till och med så att bandets andra fullängdare ”Truth Is a Beautiful Thing” är en av de få brittiska indiepopskivor som idag är värda att lyssna igenom från början till slut. London Grammar blandar klassiska, melankoliska ljudslingor med gitarr och den fenomenala röst som Reid bidrar med skapar ett kraftfullt och vackert resultat. Att skivbolaget Ministry of Sound kontrakterade bandet var förvånande men uppenbarligen ledde det till ett lyckat samarbete. Låtar som ”Everyone Else”, ”Different Breeds” och ”Big Picture” är medryckande och snyggt produ
OM MUSIKEN TYSTNAR VINNER VÅLDET

OM MUSIKEN TYSTNAR VINNER VÅLDET

DEBATT, NYHETER
av Linda Bönström & Peter Sjöblom Sent på lördagskvällen meddelar Bråvalla festivalens ledning att man väljer att avblåsa nästa års festival på grund av flera anmälningar av sexuella ofredanden under helgen. Men är det allt och är det rätt beslut frågar sig Linda Bönström och Peter Sjöblom. Bråvalla festivalen 2017 var inte ens över när FKP Scorpio publicerade ett pressmeddelande på sin Facebook-sida: nästa års festival kommer inte att genomföras. Företaget ställer in i protest mot det sexuella våldet som förekommit i samband med både Bråvalla och andra festivaler och samhället som helhet. Det är tyvärr så att vi vet att våldet förekommer, erfarenhetsmässigt vet vi att detta. Vi vet också att många arrangörer gör sitt bästa för att komma på nya och bättre sätt att förbättra f