torsdag, augusti 6

NYHETER

PÅ LIV OCH DÖD – OM GRATEFUL DEAD

PÅ LIV OCH DÖD – OM GRATEFUL DEAD

ARTIKLAR, INNERSPÅRET, KRÖNIKA, NYHETER
av Peter Sjöblom (foton: Wikimedia Commons) Peter Sjöblom vill inte vara något deadhead men han tycker om att tycka om sitt Grateful Dead. Det hände mig något märkligt när Jerry Garcia dog. Det var 1995, jag och en kompis var hemma hos min dåvarande svärmor när tevenyheterna annonserade Grateful Dead-gitarristens frånfälle. Liksom jag var min vän ett fan och vi stirrade på teven i mild chock. Vi visste inte så mycket om Garcias hälsotillstånd då, mer än att han återfallit i sitt heroinmissbruk, så hans frånfälle kom oväntat för oss. Kanske hade det inte kommit så plötsligt för oss om vi vetat mer om hans hälsoproblem som inkluderade diabetes och mentala plågor. Även om det var hjärtinfarkten som tog honom. Garcia var oersättlig, och oberoende vad hans död berodde på slet hans
FESTIVAL FOR ADVENTUROUS MUSIC AND ART 2020 – EN BLICK NER I UNDERJORDEN

FESTIVAL FOR ADVENTUROUS MUSIC AND ART 2020 – EN BLICK NER I UNDERJORDEN

LIVE!, NYHETER
av Curt Lundberg (foto: Kim Hiorthoy [Deathprod ovan andra raden t.v.], Levente Kozma [Jacob Kirkegaard ovan nederst t.v.], CTM [Kamaal Williams och Andy Stott] Festival for Adventurous Music and Art, 24/1 - 2/2 2020, Berlin CTM Festival. Bara så. Om man måste förklara vad förkortningen står för säger man: Det är en festival för experimentell musik och konst som är den bästa värdemätaren idag på var den scenen befinner sig. Eller så kan man skrocka åt det de tre bokstäverna står för i vissa sammanhang: ”Chuckling To Myself”. Eller som underskriften lyder: Festival for Adventurous Music and Art, en vecka lång festival i Berlin med så många event, utställningar och workshops att det är omöjligt att hinna med allt, eller något över huvud taget, känns det som. Dessutom är allt utsp
MIKAEL RAMEL BAND TILL DEJ – THE BÄST BAND LAJV 2019

MIKAEL RAMEL BAND TILL DEJ – THE BÄST BAND LAJV 2019

NYHETER, RECENSIONER
av Peter Sjöblom MIKAEL RAMEL BAND TILL DEJ: ”The bäst band lajv 2019” (Paraply/Hemifrån) Liveplattor är ofta rätt onödiga föremål. Ibland är de inte mer än ett sätt att släta över kreativa svackor när artisten inte har något meningsfullt att komma med till en studio men ändå vill hålla sig kvar i publikens medvetande. Särskilt meningslösa liveplattor är ingenting mer än en räcka studiotrogna versioner med lite publikskrik mellan låtarna. Kanske med någon avslutande cover som är kul om man är på plats i publiken men som inte överlever överföringen till skiva. För att en liveplatta ska vara relevant krävs det att den berättar någonting om artisten som studioalstren inte redan sagt. Radikalt omarbetade versionerna av bekanta låtar, helt eller mestadels nytt material, eller särsk
FORQ – FOUR

FORQ – FOUR

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Thomas Wihlman FORQ: ”Four” (Forq) I vår får Fasching fint besök av charmiga jazzgruppen Forq. Det fjärde albumet kom nyligen och har titeln ”Four”, vilket ju inte låter så konstigt. Om något är konstigt är det musiken, lite galen är den ju. Fast egentligen är den inte galen, men jo, kanske lite eljest ändå om ni förstår vad jag menar. Form kan ses som en avknoppning ur välkända Snarky Puppy-kollektivet. Från Forqs originalsättning finns nu bara keyboardisten Henry Hey kvar, men bandet har fått fina ersättare, med Snarky Puppy-gitarristen Chris McQueen, basisten Kevin Scott och trummisen Jason JT Thomas. Men varför är det bara grabbar i Snarky Puppy och Forq? Ett kollektiv på ett tjugotal män, alla i tjugonio-och-ett-halvt-årsåldern, ungefär typ. Vågar det manliga kontrolle
EMINEM – MUSIC TO BE MURDERED BY

EMINEM – MUSIC TO BE MURDERED BY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Linda Bönström EMINEM: ”Music to Be Murdered By” (Aftermath/Interscope/Shady) Hux flux landade den, Eminems elfte studioalbum ”Music to Be Murdered By”, ännu ett skivsläpp helt oannonserat. Om titeln känns bekant så har man koll på skräckens mästare Alfred Hitchcock och Jeff Alexanders inspelning ”Alfred Hitchcock Presents Music to Be Murdered By” (Capitol) från 1958 som faktiskt är den enda LP som Hitchcock själv medverkade på. Eminems ”Music to Be Murdered By” är en platta som skildrar kärlek, nåväl, i hiphopens Detroit-stil naturligtvis där han friskt blandar olyckliga förhållanden, rendezvous och ögonblickliga attraktioner. Eminem har även svårt att släppa taget om den oväntade floppen ”Revival” 2017 samtidigt som han nu konstaterar i introt ”Premonition” med Nikki Grie
NÄR KONSTEN MÖTER GLASKLAR IDIOTI

NÄR KONSTEN MÖTER GLASKLAR IDIOTI

INNERSPÅRET, KRÖNIKA, LIVE!, NYHETER, SPELNINGAR VI MINNS
av Björn Muda (foto: Wikimedia Commons) Björn Muda drar sig oväntat till minnet en konsert som var omskakande på fler sätt än bara det positiva. Det händer ibland att jag tar fram min gamla låda med kassettband och botaniserar bland dem. Den här gången får jag syn på kassetten med Jungle Brothers, den ligger där utan sitt fodral, men jag känner igen den direkt. Ljudet är lika härligt dammigt som kassetten; så där perfekt murrigt och varmt. Jag kastas tillbaka till 1990, Hultsfredsfestivalen, och ett minne som för evigt präntats in: På den tiden var jag mycket puritansk i min syn på musik. Det var viktigt för mig att det tydligt framgick för alla i min omgivning exakt vilket musikaliskt uttryck jag ville bli förknippad med. Därför åkte jag till festivalen av en enda anledning,
JZBL – 93

JZBL – 93

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
av Peter Sjöblom JZBL: ”93” (Massproduktion) Vissa band debuterar sent. Några band hinner till och med upplösas innan de gör det. Till de sistnämnda hör Sundsvalls JZBL. Deras enda platta spelades in 1993 och var tänkt att följa upp de två singlar gruppen hade släppt. Istället föll bandet isär i två nya fraktioner, Garmarna och Vadå. Och masterbanden till fullängdaren tappades bokstavligt talat bort. Och hittades inte förrän i somras, undanstuvade i en gammal låda. Dammet borstades bort från kartongen, rullbanden laddades i studion, och nu – tjugosju år efter att den spelades in – ges skivan till sist ut. Musiken låter som den lät när den först hamnade i den där bortglömda papplådan. Frusen i tiden, eller som de själva beskriver den: ”Albumet är en kapsel från tiden när Bildt re
OPEN STRING DEPARTMENT – AMERICANARCHY

OPEN STRING DEPARTMENT – AMERICANARCHY

NYHETER, RECENSIONER, SKIVOR
OPEN STRING DEPARTMENT: "Americhanarcy" (Just For The Records) av Peter Sjöblom Man kan tycka att det är svårt att göra originell musik när så mycket musik redan har gjorts. Eller, man kan förstås vara jätteoriginell om man gör avkall på substansen. Inte sällan stannar formexperiment vid att vara lekar som kanske är roliga i tanken men inte lika roliga när de omsätts i praktiken. Det blir lätt ett slags musikens konceptkonst som viftar med en kvasirebellisk näve i den tomma meningslösa luften. Norska Open String Department medger att deras musik är något av ett tankeexperiment: vad skulle hända om jazzen mötte bluegrass? Det första svaret på frågan kom redan för sex år sedan och hette ”Fringe Music”. Den instrumentala blandningen fungerade alldeles utmärkt; skivan var en av de
DYLAN-LÅTAR I FÖRSKINGRINGEN, DEL 2: 80-TALET OCH FRAMÅT

DYLAN-LÅTAR I FÖRSKINGRINGEN, DEL 2: 80-TALET OCH FRAMÅT

ARTIKLAR, NYHETER
av Peter Sjöblom I den andra och sista delen av Peter Sjöbloms artikel om hemlösa Bob Dylan-låtar gör han nedslag i först och främst åttio- och nittiotalen. Del ett finns att läsa här. Det är nästan ett stående skämt att Dylan från åttiotalet och framåt helt tappade omdömesförmågan och gav ut skivor som var en skugga av vad de kunde ha blivit. Paradexemplet är "Infidels" där han till förmån för, exempelvis, "Don't Fall Apart on Me Tonight" valde bort, exempelvis, den majestätiska bandversionen av "Blind Willie McTell". Och att skivan i sin råmixade form lät mycket bättre än den välfernissade produkt som nådde skivköparna hösten 1983. Det är lika roligt som det är frustrerande att med utgångspunkt i de låtar som ratats eller förvisats till undanskymda platser fantisera om vad som ku
DYLAN-LÅTAR I FÖRSKINGRINGEN, DEL 1: 60- OCH 70-TALET

DYLAN-LÅTAR I FÖRSKINGRINGEN, DEL 1: 60- OCH 70-TALET

ARTIKLAR, NYHETER
Peter Sjöblom rotar runt bland Bob Dylan-låtar som trillat bredvid och hittar tio stycken han tycker behöver få mer uppmärksamhet. De fem första, från sextio- och sjuttiotalet redovisar han idag. De resterande fem kommer i en separat artikel. Trots alla ”Bootleg Series” finns det fortfarande så mycket outgivet Dylan-material att fansen kommer att kunna byta icke-officiella inspelningar med varandra i årtionden framåt. Och då inte bara konsertupptagningar från Dylans så kallade Never Ending Tour (som enligt honom själv slutade 1992) gjorda med med en mikrofon gömd under jackan (även om en del av dem faktiskt låter riktigt bra). Studioinspelningar som aldrig hamnat på någon Sony-sanktionerad skiva är knappast svåra att hitta för vem som helst med tillgång till en sökmotor. Lägg till